Norrländska Korrespondenten – 19 juli 1873, sida 3

sen icke hade deltagit i kriget. Hwarjehanda. Förr och un. Ett frieri förr i werlden. Personerna. Dafnis, herde, Kloe, herdinna. (En herdedal, der man fer betande lamm. Uns der en skuggonde et halfligger Klcä. Dafnis. fom sitter wid hennes fötter, afbryter tystnaden i det han wisar mot etens topp.) Dafnis: Se detta ömma duswopar, Som wårens blida sällhetsdar J kärleks ljufwa ro fördrifwa! De bygt sig här af eget wal Ett stillo bo i skuggrit dal. Hur lydliga! fåt, Kloe, dem wårt mönster blifwa! KAoö (ömt): Ad, Dafnis! ja ett stilla bo . Med dig jag glad och lydlig delat. Med dig wid källans blomsterrand, J lundens ffugga, Hand i hand — Hur lycklig jag! Mig i min sällhet intet felar. Ett fricri nu för tiden. Personerna. Herr von Pank, en mycket hygglig karl. Fröken Sseh abe c, grosshandlaren Schabers dotter. (Händelsen försiggår i ett sidorum till höger om balsalongen:) Herr von Pank (kväfwande en gäspning): Ad, hulda flicka, själ utaf min själ, (Åfsides: Men är det skål att ta en fådan harpa?) Se för din fot i tärlelsbön din träl! (Och hennes armar fen, o Gud så ffarpa!) , låt mig finna i din ömma famn (Det man har hopp att snart nog bli förfrusen —) Frän lifwets stormar, lycans lugna hamn (Hå, bå! Hwad gör man ej för hundra tusen.) Fröken Schaber (mycket smickrad af anbudet): Wånd er, min herre, till pappa oh mamma (Ad, jå charmanta ögon han Har) Samtycka de så . . . (här jöker Hon stamma). von Pank: O: tad min engel, jag slyndar med famma . (ändtligen! — är man wälbeftäld tarl) (NA En liten roman i Amerika. William Lynden war anstäld som kusk hos millionären Hancock. Han förde ofta för den sextonäriga Ella, när lilla fröfen om morgnarne behöfde hemta frisk luft. Följ den blef ett Hemligt giftermål med ty åtföljande or behagligheter. Ella stängdes in af pappa och mamma, oh William fördes på porten. Det förargade honom. Han git direkte till domare Gray och bad denne hjelpa Honom till rätta med frun, på hwilfen han fade fig Ha anspråk. Domaren förklarade, att ältenstapet emellan millionärens dotter och f. d. kusken wisserligen wore fullt lagliat; dock kunde ingen twinga frun ett lemna sina föräldrar, om hon föredroge att stanna hos dessa. Pä tillfrågan förse klargde Ella, att hon wille stanna hos mamma. William söp fig full förtreten, flog in en fönsterruta och dömdes nästa morgon att böta 25 dollars. Längsamt men sälert. AÄnnu har jag ide känt några werkningar af Karlsbaderskuren, yttrade en brunnsdrickande dam till en bekant; Ag, den werkar inte få snart. Jag kände ett fruntimmer, fom ide dog förr ät ett halft år ef ter, blef fwaret. En preusfisk officer, fom för någon tid sedan i Danzig roade fig med att sweda nästipparne på rekryter med en brinnande cigarr, har af krigsrätten ådömte tjugden mänaders fästningsstraff i Gransinz.— Om alla instruttörer, fom tillåtit fig lifdande eller ännu wärre ftred mot bewäringsynglingar, fått en dylik minnesbeta, hur skulle det då till för ännu blott få år fedan fett ut? Troligen hade det blifmit brift på lägre befäl, MM hava