Norrländska Korrespondenten – 10 juli 1873, sida 3

turliga fruktbarhet är störst, också kulturen, den menskliga ordningen i sin helhet, skulle hinna sin högsta blomstring i samma nejder. Men all hi: storia, både nutidens och forntidens, jäfwar denna tankegång. Historien förtäljer nämligen, att all odling wisserligen uppkommit i de af naturen ri: kast gynnade delarne af jorden, men ständigt wi sat en sträfwan att öfwerflytta fig derifrån till de blott medelmåttligt gynnade, och att hon der på mindre bördig grund nått fin ffönafte blom: ning, fin kraftigaste mognad. Så ligger werldens bördigaste jord, det widsträckta landftapet Benga: len i Indien, fom är befolkadt af lata, okunniga och widstepliga hinduer, helt och hållet i wanhäfd och är till stor del genomströfwadt af de hemffaste rofdjur såsom ormar oh tigrar, medan rifedom oh bildning blomstra på Europas långt min: dre fruktbara grund. Det är fliten, fom grund: lagt denna Europas odling, sparsamheten, fom samlat kapitalen, och de med rastlös ifwer för: wärfwade insigterna, som leda werdsdelens arbete till ett så lysande resultat. Jemföra mi åter Euz ropas nordligaste del, Skandinawien, Tuskland, Nordfrankrike och Storbritannien, med de sydliga halföarna Turkiet, Grekland, Italien och Spanien, så äro dessa sista utaf naturens hand ojemnförligt mycket rikare utrustade och ligga dock uti ivans häfd genom befolkningens lätja och okunnighet, medan flit och kunskap bragt det långt magrare Nordeuropa till en langt högre och mer allsidig odling, än werlden någonsin på andra Håll ffå dat. Allt wittnar således rikhaltigt derom, att, stor den af skapelsens Herre i naturen ned: agda förmågan än må wara, så har Han doc uti menniskans lekamliga och andliga begåfning skapat en segerkraft, som är mäktig att uträtta längt mer än naturen. Ja, det är fullkomligt säkert, att menniskans flit och insigter bidraga mycket mer till goda skördar än jordens fruktbar: bet i och för fia sjelf. Ty denna mattas fnart, om hon ej skyddas af menniskans omtanke. Då så är förhallandet, kan wäl någon säga, att det är likgiltigt, om den stora jordbrufande befolkningen är okunning, eller än wärre, att det wore till ffada, om jordbrufarens fon lärde fig något mera än att blott grafwa, få och plöja, d. w. s. lärde fig något utöfwer kroppsarbetet? Jag kan ätminstone ide dela en sådan tankegång. Forts.) Jordbäfning i Italien. Närmare underrät: telser föreligga nu om de swåra olyckor, fom mar rit en följd af denna hemska företeelse. Jordbäfningen har företrädeswis hemsökt nordöstra Italien, men jordskalf ha warit förnimbara till och med så långt norrut som i mellersta Tyskland. J Jtalien har emellertid i Filetto, en liten köping i närheten af staden Conegliano, kyrkan instörtat, hwarwid 38 personer omkommo. J fyra byar nära Wittorio blefwo 14 personer dödade och många swårt skadade. J Belluno, hufwudstad i provinsen af samma namn anställdes äfwen stor förödelse. J Wenedig märktes jordbäfningen den 29 fl. 5 e. m. Markuskyrkan skadades något obetydligt, i det en del af marmorbeklädnaden ned: föll Stor uppståndelse egde rum, ty den förfta jordstöten i synnerhet war utomordentligt ftark. I Werona, der jordskalfwet samtidigt egde rum, war den andra stöten, som warade en fjerdedels minut, den starkaste. Flera hus blefwo mer eller häfta swårt skadade, men lyckligtwis ingen men: nifka. AA ä