Norrländska Korrespondenten – 1 juli 1873, sida 2

(Forts. från n:r 74.) Kap. 11. Den raffinerade och Klerkängen. Oaktadt han var uttröttad efter jagten, tillbragte Mergy största delen af natten utan sömn. En brännande feber skakade honom i hans säng och satte hans fantasi i en förtviflad verksamhet. Tusentals tankar, som stodo i blott belt ringa eller alldeles ingen förbindelse med bändelserna, som förestodo honom, bestormade och förvirrade hans hjerna; mer än en gång föll den tankeu honom in, att den feberkänsla, han förnam, blott var förbudet till en svår sjukdom, som skulle bryta ut om få timmar och fängsla honom vid sjuksängen. Huru skulle det då gå med hans ära? hvad skulle folk säga? hvad skulle framför allt madame de Turgis och Comminges säga? Han skulle hafva gifvit mycket för att kunua påskyuda det ögonblick, som var utsatt till striden. Lyckligtvis kände han vid solens uppgång större stillhet i sitt blod, och han tänkte med mindre oro på det förestående mötet. Han klädde sig lugnt och annvände till och med en ovaulig omsorg på sin toilett i dag. Han förestälde sig den sköna grefvinnan komma ilande till stridsplatsen, att hon fann honom sårad och förband honom med egen hand, och att hon icke mer lade hand på sin kärlek. Uret på