Norrländska Korrespondenten – 1 juli 1873, sida 2

skar att hin hade både heune och hennes dumheter ;7 Vet du att det är en talisman, som hon gifvit mig just för att jag skall begagna den i dag?? sHon hade gjort bättre i att behålla sin handske på, i stället för att söka visa dig sin vackra hvita hand.;? Gud bevare mig från att tro på dessa papistiska relikers, sade Mergy och rodnade starkt; omen om jag skulle gå under i dag, vill jag dock hou skall veta, att jag bar denna pant på mitt bröst då jag föll.? Tokerier!? sade kaptenen och drog på skuldrorna. Der är ett bref till vår moro, sade Mergy, och hans röst darrade lindrigt. George tog det utan att säga något, gick bort till ett bord, öppnade en litea bibel ooh läste i den, likasom för att iutaga en bestämd hållning under, det haus breder; som fulländade sin toilett, hade mycket att göra för att knyta den massa af bandrosor, som vid denna tid hörde till kostymen. På det första blad hvarpå kaptenens ögon föllo läste han dessa ard, skrifua af hans moders hand: ?Den första maj 1507 är min son Berohard född. Herre, för honom på dina vägar! Herre, bevara honom från allt ondt! Han bet sig häftigt i läppen och kastade boken på bordet. Mergy, som såg hans rörelse, trodde att han fått ett eller annat ogudaktigt infall i hufvudet; han tog bibeln med en allvarlig min, lade ned den i ett broderadt fodral och gömde den i ett skåp med alla tec