Norrländska Korrespondenten – 1 juli 1873, sida 2

Louvren, som slog åtta, ryckte honom ur dessa tankar och nästan i samma ögonblick trädde hans broder in i rummet. En djup smärta afspeglade sig i hans ansigte och visade tydligt nog, att han ej tillbragt en bättre natt. Emellertid ansträngde han sig för att se ut som han vore vid godt humör, och bemödade sig att dra på munnen i det han tryckte brodens hand. ?Se här är en rapier och en dolk med musselformig parerskifva, sade hau, båda från Luno i Toledo; pröfva om värjan passar dig.? Och han kastade en lång värja och en dolk på Mergys säng. Mergy drog ut värjan ur skidan och böjde den pröfvande, i det han betraktade dess spets; han tycktes belåten med den. Dernäst tilldrog sig dolken hans uppmärksamhet. Dess parerskifva var af genombrutet arbete och med en massa fina hål uti, bestämda att hejda motständarens värjspets och om möjligt få een afbruten. Med så goda vapen, sade han, tror jag nog jag skall kunna försvara mig. Derpå visade han sin broder den relik, som madame de Turgis gifvit honom, och som han gömt vid sitt bröst. Se bär är en talisman, som bevarar bättre mot värjstygn än denna pansarskjorta, tillade han leende. Hvarifrån bar du fått den der leksaken ?? Försök att gissa. Den lllla fåfängan att visa sig såsom damernas gustling kom honom i detta ögonblick att glömma både Comminges och värjan, som låg dragen framför honom. Jag törs hålla vad, att det är den halftokiga grefvinuan som gifvit dig den. Jag ön