Norrländska Korrespondenten – 21 juni 1873, sida 3

Danmark satt sig in i dessa skolors werksamhet. Elever komma icke att fattas. Den flickskola, som under sommaren hålles å Swilan, upträder an: sladr St men är dock ett strå till sivilisationens tack. Derimot ha wi i städerna goda pensioner, som i afseende på meddelande af kunskaper och färdiaheter lemna föga öfrigt att önska. Men i dessa stolor hafwa med få undantag en flärdens och hög: färdens anda wunnit insteg. Det är nästan hjärt: skärande att se med hwilket förakt dessa damer på 10 a 14 år je ned på dem, fom redan mid denna ålder måst börja att göra gagn och derför ide altid funna wara få fina fom de själfwa. Följande samtal emellan twå anspråkslösa mäns döttrar torde wisa andan i dessa skolor: Jagq war på teatern i går. Pappa wille föra, men jag har föresatt mig att aldrig sätta min fot i den gamla wagnen, fom kunde passa till farmor. Denna gången bjöd han ide til att föpa annat än biljett på första raden. Du fatt på andra radens fond ibland handtwerksfruar och pigor. Fy! det skulle jag aldrig wilja. Din far är ju handtwerkfare. Jo, men jag går i stadens finaste pension; det är ide för att bli jämlike till sådant folk. .. Jag bade hellre blifwit hemma. Och flickan, fom jämte fin af ala hedrade fader haft fin platå på andra raden, kom om måndagen bem, ond och med rödgråtna ögon, emedan hon af de andra flickorna blifwit utskrattad för det Hon wid fin fars sida kunnat från en mindre ansedd plats njuta af den wackrä musiken oc fången i Presiosa. i Jag tror ide att det är lärarinnornas fel att sädana åsigter kunnat blifwa allmänna i penfios nerna. Det är snarare anden inom de förnäma kretsarne, der alt från löshåret och turnyren till stelheten oc de förnäma laterna endaft affeffenet. Det är ide frågan om att wara, utan att synas. Jag beklagar dagligen de små wäsen, fom redan tidigt insnöras i konvenansens järnfjettrar. När skola wi för rika och förnäma mäns barn få flickstolor, der man sätter själen framför froppen, dygd, kvinlighet, mildhet och ett älskligt mä jende framför en modern hållning, wara framför synas och nyttig werksamhet framför ett fint dag: drifwarelif. Tidningen Upsala lemnar åtskilliga prof ur de samlingar af gåtor, ordspråk, sagor, skrock o. d. fom Westgöta landsmålsförening sammanbragt ur sitt landskaps allmogemål. Den swenska allmogens gåtor äro ganska märkliga företeelser, enär de dels hänwisa på den smak för en wiss fyndighet och fpetar fundighet, som är en urgammal egenskap hos wårt folk och återfinnas i den fornnordiska literaturen, dels wisa den egendomliga luft för bilder och omstrifningar, fom ide är mindre gammal od farafteristisk. 1. Jholig mor, kroketer far, tre hHuve-löfa barn. uGASJO 2. Trinnt sum ett ägg; långt sum a kyrkewägg. puvun)c 3. Huve, tänder å rump, men ingen mun. uospis 4. Jnnante holigt, utante fröjdefullt, sjunger wäl utan tunga. uojosÅ 5. Litte å nätt, stickat och tätt, hol i bägge ända. uobunag 6. Dä sum inte Gud har skapat å inte männes ska gjort män te ä dä. -uvjoAvUJa 7. När ja wa liten hafde mor mi bort mä, kom en ann å hetta mä, skar huwet å må tok själa ur må, satte mä i ett mört hol, där hwasken sol älla måne skiner. — Uuapllsyg 8. Kommer från inland, Faller ät utland, Twå slags drekka, Män hwasken tapp eller swekka. 70665 9. Ett hus fullt med mat, Gesna wägga, inte tak. uoapsypzy 10. Går uppför li, nerför li, skär fwarta fifwer. -uovojssh 11. Hwit sum ena swan, Swart sum en ramm ekorp), Hoppar sum en hare, A går sum en man. uvio 12. För hadde ja lif och lefwande war, Å lefwande bar Över båe levande å döa. oÅU UD 13. Twå stå i sky, Twå höra lju, Twå wisa wägen te by; Fira hängara, Sira dängara, En liten dakkar ätter. uadp 14. Före sum a pära, Åtter sum a skära, Mitt på sum ett warpa nösta. uscdanz 15. Före sum ett nösta, Åtter sum en prägla käpp, . Mitt på sum en mäldasäck. nomvy 16. Inte har jat å inte will ja hat, Män um ja haddett, wille ia inte mistat för hela