Norrländska Korrespondenten – 21 juni 1873, sida 2

? Bernhard. Lägg märke till, madame, att hans skärp har samma färger som edra bandrosor.? aKan han rida 2n )Ni skall sjelf snart få tillfälle att att bedoma det.v Hon helsade henne och galopperade bort till en af drottningens hofdamer, som han nu en tid gjort till föremål för sitt galanteri. Halft framåtlutad öfver sadelbommen och med handen på tygeln af sin dames bäst, glömde han snart sin broder och hans sköna och stolta ledsagerska. Ni känner alltså Comminges, herr de Mergy? frågade grefvinnan de Turgis. ?Jag, madame? . . . blott helt litet, svarade han stammande. Men ni talade ja helt nyss med honom.? Det var också första gången.? Jag tror mig hafva gissat hvad ni sade till honom. Och det tycktes som om hennes ögon genom masken velat läsa på botten af Mergys själ. Eu dame, som tilltalade grefvinnan, afbröt till Mergys belåtenhet detta samtal, som satte honom i en omåttlig förlägenhet. Likväl fortfor han att följa grefvinnan, utan att egentligen veta hvarför; måhända hoppades han att härigenom kunna förarga Comminges, som på afständ gaf akt på honom. Mano drog ut från slottet. En hjort blef uppjagad och störtade in i skogen; hela jagten följde efter, och Mergy märkte icke utan förvåning grefvinnaus skicklighet i att handtera sin häst, och den oförskräckthet hvarmed hon