Norrländska Korrespondenten – 3 juni 1873, sida 2

verdrifna stränghet; och om han icke befallt . 5 KJag vet ieke hvad man bar tänkt om mig, och jag bryr mig blott föga derom. Nu skall du få höra, hvad som bestämt mig till detta förtviflade steg, som jag visst ej skulle göra om igen, i fall det vore ogjordt . . . Ja, jag har alltid trott att du ångrade det.? Ångrade det! Nej; ty jag tror ej jag begått någon dålig handliog. Då du ännu satt på skolbänken och lärde dig grekiska och latin, hade jag redan spännt på mig pansaret och kämpade med det hvita skärpet om lifvet i våra första borgarkrig. Er lille prins af Conde, som kommit ert parti att begå så många felsteg, tog sig af eder sak, när han hade tid dertill för sina kärleksaffärer. En dame var just då förälskad i mig; prinsen ville, att jag skulle afstå henne åt honom, jag gaf honom afslag, och han blef min dödsfiende. Efter denna tid gjorde han det till sin uppgift att göra mig förtret på alla sätt. ?Den lille söte prins. Som flickorna altid ville kyssa?, betecknade mig för partiets fanatici som ett vidunder af gudlöshet och liderlighet. Jag hade blott en älskariona, men henne viile jag ej förlora. Jag lät alla andra vara i fred och talade icke om någons ogudaktighet; hvarför skulle han då förklara mig krig?? ?Jag hade aldrig trott priusen i stånd till en dylik dålig handiing! Ja, nu är han död; och I hafven gjort honom till en hjelte. Så går det till i verlden. Han hade många utmärkta egenskaper; han är död som en tapper man, och jag har förlåtit