Norrländska Korrespondenten – 31 maj 1873, sida 2

Från Bartholomöinattens tider. Historisk roman Prosper uerime (Forts. från a:r 62.) Det är ju en afväpnad fiende! ropade George och ryckte hans värja från honom. Chevalieros sår var icke dödligt, men han förlorade mycket blod. Man förband honom med servetter så godt sig göra lät, medan han med ett tvunget leende mumlade mellan tänderna, att saken ännu icke var slutad. Snart uppträdde en muak och en läkare på skadeplatsen och sletos en stund om den särade, Den senare vann dock slutligen seger, lät nedföra sin patient till Seinen och ledsagade honom i en båt ända till hans boning. Medan några uppassare bortogo de blodiga servetterna och tvättade blodfläckarne af golfvet. satte andra nya flaskor på bordet. Vaudreuil aftorkade omsorgsfullt sin värja, stack den i slidan, gjorde korstecknet och drog med orubblig kallblodighet upp ett bref ur sin ficka, äskade etystnad och läste den första raden, som uppväck e ett allmänt skratt: 4Min älskade! Den trakige chevaliern, som för närvarande bestormar mig .. Låtom oss gå härifrån, sade Mergy till sin broder med ett uttryck af vämjelse. Kaptenen följde honom. Brefvet fängslade allas uppmärksamhet, och deras försvinnande bemärktes icke af någon.