raåkning rädda en del af Ostlunds arbetsförtjenst, den han helst mille supa upp och dels genom de misstankar Östlund hyste mot hustruns trohet. Då hotade han henne med hngg och slag och äfwen med knif och en gång med ett betsman. En gång Hade han sagt: Om du flyttade från mig och toge hushållet med, skulle du få fe, att det blefwe ett luftigt bröllop; då skulle hufwudet snart få danfa! och en annan gång: Will nu du ta på dig eet (att ha warit otrogen), eljes skall du få känna knifwen, lifwet och döden; och ytterligare en annan gång hade han om den sistfödde gossen sagt: jag skall ta horungen hennes och flå ffallen i wäggen. Ofta och i synnerhet nu mot flutet af fin lefnad anmodade hon andra personer att wara hos henne och hålla wakt och skedde det: ta nästan hwar gång Östlund warit i staden, derifrån han alltid kom i berusadt tillstånd. Östlund, fom supit både påskdagen och annan: dagn, hade nästföljande tisdag begifwit sig till ftaden på återwägen hwarifrån han mid 9tiden vå fvälen fom in till vitnet Löfgren, der han söp ur en medhafd bränwinsflaska oh äfwen åt något. Onkring kl. 11 gick han derifrån ropande och hallawe och domderande, och begaf fin in på vitz net I. E. Åslunds gård, der han lade fig i snön, tog af sig rocken och swångremmen, så att byxorna fölb ner öfwer knäna. Sedan han sökt att med wåb erhålla inträde der, begaf han sig snedt öfwer isen till Killingholmen. Dessa omwitnade saker förklarade sig Östlund ej minnas, derest han ej, fom oc hände, förklara: de dem för lögn, kärringskvaller och bedrägeri. Poliskommissariens rapport nekade han ock till, sägande att polisen genom flag oh tag i hufmwudet oh sidan wäl kunnat förmå honom att, för att winna en funds lättnad, jaka till hwad de mille aftwinga honom och denna fin upgift widhöll han äfwen sedan poliskonstapeln Per Em. Öberg, på fin aflagda witnesed tog, att Östlund i polistoms missariens, witnets och konstapeln Karl Martin Johansson närwaro erkänt rapportens riktighet Sedan domaren ytterligare försökt att förmana och beweka Oftlund till att bekänna, men förgäfmes, afkunnade häradsrätten det utslag att på grund af erhållna uplysningar om OÖftlunds lefnadssätt och beteende handlingarne i målet skola till landshöfdingeämbetet insändas för att genom deg försorg tillställas sundhetskollegium för min: nande af utredning om Hstlunds sinnestillstånd wid handlingens begående mwarit af den beffaffenhet att han kunde anses otillräknelig. Östlund affördes till häktet, men innan han lem nade tingssalen begärde han, fom hört att br fronolänsman Ljungerang inlemnade en foftnadsvälning och att ett af witnena anhöll om ersättning, att erhålla ersättning för fin inställelse. Dessa ord yttrades med ett lätt hånleende. Frigifven. K. m:t har under den 26 dennes beslutat att för försök till bedrägeri mot förfäfringsgifware uppå åtal af stadsfiskalen i DHernösand S. E. Hultin tilltalade, å Stockholms läns cellfängelse förwarade, sjökaptenen Johan Petter Löf icke må i och för nämda sak i häkte widare kvarlållas. Åtal för majestätsbrott, Wid Södertelje rådhusrätt förekom i måndags till behandling det af justitikansleren mot boktryckaren i Södertelje C. F. Rosander wäckta åtalet för majestätsbrott (utgifwandet från hans officin af flygskriften esista smörjelsen). Landsfiskal A. E. Ekbom uppträdde enligt förordnande som åklagare; Rosander war personligen tillstädes. Sedan stämningsansökan blifwit upläst (i hwilken yrkades answar enligt 354 mom. för striften gjorda angripelser mot konungens person, äfwensom att den redan merfc stälda kvarstaden måtte af rätten förklaras beftåndande), framlemnade Rosander en förseglad namns sedel. Sedan denna blifwit öpvnad, befanns det att en person wid namn Otto Gråberg erkände fig wara flygskriftens författare. Gråbergs namne teckning war bewitnad af twå personer: E. Öström och I. I. Gustafsson, hwilka Rosander, efter af åklagaren framstäld fråga om deras yrke, uppgaf wara källarmästare. Detta förklarade emellertid åklagaren ej wara sant; de woro nemligen, fom ban (åflagaren) bestämdt hade sig bekant, endast kypareläringar. Förklarande fig ej funna med: gifwa namnsedelns riktighet, enär wissa uppgifter deri saknades och i afwaktan på att Gråberg skulle erkänna fin answarighet, bestred åklagaren Rofariders hemställan att blifwa från målet skild. Rättens beslut blef: att kvarstaden skulle ega beftånd; att målet uppsköts till den 9 juni, då Rosander har att iakttaga inställelse mid hemtningsäfwentyr; samt att Graberg, genom rättens försorg, kall, wid samma äfwentyr, kallas att då närwara. Riksdagens beslut i fråga om grundskatterna AM ändolgnagswarkat har fanan AAAAA 8.