Norrländska Korrespondenten – 31 maj 1873, sida 2

Kap. 4. Den omvände. Kapten George kom tillbaka till staden med sin broder och förde honom till sin bostad. På vägen vexlade de knappt ett ord med hvarandra; den scen, hvartill de nyss varit vittnen, hade kvarlemnat ett piusamt iutryck, som ovilkorligen kom dem att iaktaga tystnad. Denna ordstrid och den kamp, som följt efter densamma, voro vid denna tid ingenting ovanligt. Från den ena ändan af Fraokrike till den andra af gadelus snarstuckna ömtålighet till den grad anledning till de ohyggligaste händelser, att enligt en moderat beräkning, duellraseriet under Henrik III:s och Heurik IV:s regering kostade flere adelsmän lifvet än tio års inbördes krig. Kaptenens våning var elegant inredd. Blommiga sidengardiner och tapeter i lysande färger gjorde genast intryck på Mergys öga, som var vant vid större itarflighet. Han trädde in i ett kabinett, som hans broder kallade sitt oratorium, då ordet budoir? äonu icke kommit i bruk. En konstnärligt utskuren bönepall af ek, en madonna, målad af italiensk mästare och ett vigvattenskar, försedt med en stor buxbomsgren angåfvo dess fromma bestämmelse, under det en hvilsoffa, öfverklädd med svart damast, en venetiansk spegel, ett kvinnoporträtt och ätskilliga musikaliska instrumenter, visade att dess egare likväl ej saknade verdsliga vanor. Mergy kastade en föraktlig blick på vigvattenskaret och buxbomsgrenen, som på ett sorgligt sätt aittnade om hans broders affall. En liten lakej satte fram syltade frukter, socker