Norrländska Korrespondenten – 17 maj 1873, sida 2

Från Bartholominattens tider. Historisk roman af Prosper M6erim6e Kap. 3. Unga hofmän. (Forts. från n:r 56.) Namnet George kom Mergy att rycka till, men han kunde icke höra hvad den tilltalade gaf till svar. Jag håller hundra pistoler, tog den förste åter till ordet, datt han ännu är förälskad i en eller annan dygdig drake, Stackars vän! Jag beklagar dig; det är verkligen otur att i Paris råka på en dame, som gör svärigheter. pGå du bara till trollkarlen Rudbeck?, sade en annan; han kan nog gifva dig en kärleksdryck till henne.? a Kanhända, sade en tredje, aär vår vän kaptenen förälskad i en nunna. Dessa satans hugenotter, antiogen de äro omvända eller icke, vilja altid gifva sig i lag med vår herres fästmör. n En röst, som Mergy ögonblickligen igenkände. svarade sorgmodigt: åGuds död, jag skulle vara mindre bedröfvad, om det blott vore tal om älskogssaker, mens, tillade han saktare, ade Pons, som lemnat ett bref till min fader, berättas att han fortfarande höll fast vid att icke vilja höra talas om mig. aDenna fader är af den gamla sorteno, sade en af de uuga ädlingarne, adet är en af dessa