Norrländska Korrespondenten – 17 maj 1873, sida 2

gamla hederliga hugenotter, som ville taga Amboise.o I detta ögonblick vände kapten George på hufvudet och fick ögonen på Mergy. Han utstötte ett skri af förvåning och sprang emot honom med utsträckta armar. Mergy var nu icke ett ögonblick villrådig, han öppnade armarne — äfven han — och tryckte honom till sitt bröst. Om mötet varit mindre oförutsedt, hade han kanhända försökt väpna sig med likgiltighet; men just genom ötverraskningen tog naturen ut hela sin rätt. I detta ögonblick var deras återseende som två vänners, hvilka råka hvarandra efter en lång skilsmessa. Efter omfamningarne och de första frågorna, vände sig kapten George till sina vänner, hvaraf några stannat för att betrakta denna scen, Mina herrarn, sade han, ani ser detta oväntade möte, och jag hoppas ni ursäktar, om jag lemnar er, då jag här oförmodadt råkat på min hroder, som jag nu ej sett på öfver sju år. v kNej, vi vilja minsann ej tillåta att du lemnar oss i dag. Middagen är redan beställd, och du måste vara med.o Den som sade detta, fattade honom tillika i kappan, för att gifva eftertryck åt sina ord. aBville har rätt. sade en annan, adu får ej gån aMen, Guds död! sade Berille, alåt din broder komma med. I stället för en god kamrat få vi på detta sätt två a Förlätv, sade Mergy, amen jag har flera vigtiga bestyr, som jag måste uträtta i dag. Jag har href att aflemna .o