tens pistoler, genom att bestryka troppen till hela dess längd, med ett enda skott tycktes kunna välta dem öfver ända allesamman. Det lilla kväppande ljudet från hanen på pistolen, då Mergy spände densamma, genljöd i deras. öron nästan lika fruktansvärdt som sjelfva skottet skulle hafva gjort. Med en instinktmässig samstämmighet i rörelsen gjorde den fiendtliga kolonnen helt om och rusade i största hast med i köket för att der fiona ett mera öppet och fördelaktigt stridsfält. I den oreda, sem är oskiljaktig från en skyndsam reträtt, fick värden, då han skulle utföra besagde rörelse, hillebarden mellan benen och föll öfver densamma hufvudstupa utför trappan. Som en ädelmodig fiende försmådde Mergy att göra bruk af sina vapen, och nöjde sig med att slunga sin kappsäck efter de flyende. Detta gjorde flykten fullständig och trappan blef snart utrymd af fienden, medan den afbrutna hillebarden låg kwar som en trofe. Mergy styrde nu sina steg ned i köket, der fienden ordnat sig i en enda slaglinie. Den som bar geväret hade fällt detsamma och stod med den brinnande luntan i beredskap. Värden, som var betäckt med blod — ty vid hans fall bade näsan fått ett våldsamt slag — höll sig bakom sina vänner, aldeles som den sårade Menulaos bakom Akaiernas led. TI stället för Makaon eller Podaleira stod hans hustra med okammadt bår och halfknäpt klädning och torkade hans ansigte med en smutsig servett. Mergy tog utan dröjsmål sitt beslut. Han gick rakt på den som höll bössan och satte mynningen af pistolen för hans bröst. (Forts.)