Norrländska Korrespondenten – 6 maj 1873, sida 2

Detta oaktadt och till undwikande af missförstånd ansåg fig tal. böra uplysa, att han ansäge dryckenskapen få allmän oh utsträckt, att han med glädje skulle helsa hwarje bemödande att motwerka densamma. D:r Hintze bekräftade nu den förre tal. förmodan och uplyste, att en ganska stor del af de böt: fälde ej tillhörde detta samhälle oh berättade fom bewis på de föreställningar man hyser om Sunds: mall i detta afseende, att han på en färd söderut hört det ytrandet: Nog är det kändt, huru mycket J supen i Sundswall. Till sist trodde tal. att det hårda klimatet nog kunde wara en orsak till fpritdryckers förtärande och fade fig hafwa hört hit in: flyttade söderländingar förklara, att de en eller twå wintrar kändt behof af större mängd spirituosa, tills de hunnit blifwa acklimatiserade. (2) Dir Wilström nödgades sanningsenligt erkänna att superiet sedan 1870 betydligt tilltagit. Bokhandlare Engberg fom fann det mycket fin: kigt att ytra sig i denna sak; emedan alla anse dryckenskapen såsom ett allmänt ondt (d. w. s. ett fel hos allmänheten) meningen will stiga upp och om fig bekänna det onda, anfåg ej fuperieta tiltagande få stort fom det hastigt tunde förefalla J Sundswall har man dock gått superiet alt för mycket till handa genom af kommunen själf träffade anordningar, sasom att wid den bästa gatan wälja de bästa och dyraste platser och upp: låta de ståtligaste lokaler för bränmwinsförfäljningen samt der öpna alla dörrar, liksom inbjudande till dryckenskap. Ja, det är få anordnadt att i sjelfwa den byggnad, der alla offentliga myndig: beter och allmänna inrättningar ha sina lokaler, är en frog, få att den, fom will besöka poftfontoret eller en bank, nödmwändigt ffal fe den sämsta sidan hos samhället. Detta länder staden till stam inför samtid och efterwerld, inför hela landet, ja inför werlden. Äfwen långt förr än nu hade dessa förhållanden ingifwit bekymmer och frame kallat åtgärder, dem man då gladde fig ät men nu finner wara forfelade, ty alt ar ftäldt få, att det är en heder att supa. Tywärr mäste ock erkännas, att all werksamhet för nytterheten afstannat. Dess wanner ha ned: lagt wapen. Det är ett fel som måste rättas. Att tala om det härda klimatet och derigenom mildra lasten är ömkligt. Om det att supa är obehöfligt föderut, men till hälften nödwändigt här, få är det naturligtwis helt nödwändigt längre norrut och deri skulle man då kanske wilja soka anledningen till det skådespel, fom en gång under hårdaren mötte tal. då han i Umeå fl. 4 en mor: gon såg en massa människor wäntande utanför en frog på def öpnande. En hemsk syn och alt an: nat än nödmwändig. Och om bränwin wore nyt: tigt mot det hårda klimatet, hwarför frysa då få många drudna af fig händer och fötter. Hr Granholm började att tala om andra frå: gor men afstod från ordet, då han upmärksam gjordes derpå, att mötet ännu ej hunnit få lånat. Timmermannen Sjölen påstod bestämdt att fu: periet tilltagit i samma mån fom penningetillgången och arbetslöuerna ökats. Den som förr tog jig en fup, tar fig nu ett rus. För arbetsgifwaren är det snart sagt ogörligt att afhålla arbetaren från att supa, ty det mesta arbetet göres numera på ackord och då kan arbetaren anwända sin tid nästan ester eget för godt finnande. Slutligen wille talaren säga att det wore bra, utmärkt bra, om — som det blifwit påstådt werkligen de bästa husen blifwit utwalda till utskänkningsställen. Hr Hultman anförde imot hr Sjölen, att herren är herre oh drängen är dräng och att då herren befaller, måjte tjenaren lyda, hwadan han fann det aldeles klart att arbetsgifwarne borde och med framgång kunde wara stränga. Widare beklagade han att en talare, ej förstätt att skilja mellan sak och person utan gätt in på det sednare fridlysta området och welat nedjmwärta främlingarne, hwilka hr H. derför ock wille taga i förswar mot beskyllningen att de skulle supa mest. Her Hintze oh Bäckström beklagade att deras yttranden om det hårda klimatet blifwit mipförstadda; ty för wisso mile ingen af dem förswara superiet. Hyr Struve uplyste hr Hultman om hwad med sak och perfon rätteligen menas oc wisade, att de ingalunda blifwit obehörigen sammanförda. Arbetaren Sjölind. Bestämmelsen att mindre kvantum än ett stop ej får köpas twingar till art supa äfwen den fom ej wille. Förr, då kvarter fick köpas, söps ej til öfwermått. Komminister Modin fann twisten om superiets tillz eller aftagande mindre betydande och att man borde utgå från det faktiska nu, då man nog skulle finna dryckenskapen mäktig och inse att det behöfwes of söka efter orsakerna. En fådan är den al: mänav tron, att begagnandet af spritdrycker wore nödwändigt i sanitärt hänseende och i följd af det hårda klimatet. Läkarne såga dock helt annat. Det är imellertid denna tro, som leder de fleste in på dryckenskapens bana, ty ingen må föreställa sig att den fom höriar taga Ha en sun mill bli en Yrin