Norrländska Korrespondenten – 6 maj 1873, sida 2

Sundswall den 6 Maj. Nykterhetsmötet i Stadshuset. Det af arbetareföreningens ftyrelje utlysta möte för öfiwerlägning angaende det allmänna bruket af starka drycker och de åtgärder, som till omåttlighetens hämmande kunna wara af nöden, och hwartill så wäl Sundswalls arbetareförening särskildt kallats som ock stadens och landets medlemmar wördsamt inbjudits, hölls i söndags afton å stadshusets stora sal och bewistades af mellan 4 och 500 personer. Mötet öpnades kl. half sju af föreningens ord: förande, d:r Ol. Wikström, som derwid erinrade hurusom bekymret öfwer det tilltagande fylleriet, hwilket sätter menniskan under djuren, döfwar finnet, stiftar ofred och oenighet mellan andra fred liga menniskor, bringar förbannelse i hemmen, be folkar fängelser och fattighus, beröfwar landet wäl behöfliga arbetskrafter och den enskilde Hans wäl: stånd samt kastar wanara öfwer hela folket på flere orter i wärt land, upkallat tänkande och fo sterländske män till ansträngd werksamhemhet emot detta onda. Äfwen hos oss har upstått stor oro, hwilken, närd af de ofta blodiga företeelser drycdenfkapen frambringar, kräfwer hwarje förnuftig menniskas kraftiga ansträngningar att på uplysningens wäg söka hämma denna last, fom är wårt lands största fiende. Också har denna angelägenhet alltid warit föremål för Arbetareföreningens lifliga werksamma intresse och det är ledd häraf fom Föreningen nu, i betraktande af frågans migt ej blott för den enskilde eller för en och annan före: ning utan oc för hela samhället, inbjudit til almänt och offentligt möte. Den glädjande anblicfen af en få talrik samling ger grundade förhoppningar derom, att med Guds hjelp något godt skall härflyta af denna sammankomst. Att leda förhandlingarna utsags härefter d:r Wikström od att taga dem til prototoll, arbetar reföreningens sekreterare hr Selberg. Sedan mötet härefter godkänt de föreslagna öfwerläggningsämnena, företogs till behandling det första, så lydande: Har dryckenskapen på senare tider tilltagit och i få fall, hwilla äro orsakerna dertill? D:r Kintze, fom först fick ordet, anförde ur rådsturättens saköreslängd, att antalet för fylleri och dryckenskap bötfälde personer utgjorde här i staden år 1867: 145, 1868: 214, 1869: 244, 1870: 191, 1871: 198 od) 1872: 503, hwilken sednare siffra wisade en fruftansmärd tillwärt. Hr Sellberg kände, ehuru ännu ung och kanske ganska oerfaren i den praktiska werksamheten i lif: wet, hurusom frågan trängde fig mäktigt på honom likasom på enhwar annan oc mille derför uttala fig om orsakerna till den, enligt hwad ftatistika upgifter ge wid handen, betydligt tilltagande dryckenskapen. Som bewis för denna tillökning anförde han, att då år 1860 brämmwinsförbrufninz gen utgjorde endast omkring 10 millioner fannor, bade den år 1871 stigit till 15 millioner och 1872 till öfwer 16 millioner, utwisande en tillökning af mera än 50 procent under jamma tidrymd font befolkningen eudast ökats men en procent. Dertil komme, att för 7 a 8 år fedan infördes omkring 107,000 kannor konjak men år 1870 dubbelt så mycket. Hwad nu orsakerna beträffade, få more den första det gynjamma tillfället att erhålla spritdrycker. Mest beteknande härför är kanske det fafförhålandet att ehuru dryckenskapslastens skadlighet erfännes, likwist rusdrycker få säljas om söndagarne, då en stor del folk har ledigt och då andra lifamedel ej få saljas. ÄAfwen öfas ftändigt utffäntningsställena, om ej de offentliga få de enstilda fåfom lonnkrogarne på landet och i detta samhälle