Norrländska Korrespondenten – 1 maj 1873, sida 3

Spelwinsten. (Beard. för N. P.) Anders Lundderg och Nils Pettersson woro skräddaregesäller och de intimaste wänner. De arbetade på samma werlstad, bodde i samma rum, soswo i samma säng, delade med ett ord ljuft och ledt, ondt och godt. På grund af deras sälljynta wänslap hade man gifwit dem tillnamnet wagnss hästarne. Aldrig hade ett ondt ord wexlats emellan dem. När de om aftonen kommo hem från jitt arbete, slogo de fig wanligen ned wid ett fitet bord och förfristade fig med ett parti Sista sticket winuer, men klockan på slaget nio gingo de till sängs och woro suart ljuft inslumrade. På sista tiden hade dock en märklig förändring intråädt i deras inbördes förhållande. Den förs nöjsamhet, fom ständigt plägade skina i deras an: leten, hade lemnat rum för ett mörkt allwar, de betrattade dystert den fram och tillbaka flygande nålen och mumlade halfhögt: — Herre gud! Om jag wisste, att hon tyckte mera om honom, sskulle jag .