Norrländska Korrespondenten – 1 maj 1873, sida 3

gemensam waktmästare. Se der det andra eremplet och dess möjliga resultat. Wi anföra ännu ett. Båda föreningarne hafwa en aftonskola. Arbetares föreningens är fri, d. ä. den medlem fom mill bes söker den, han lär hwad han will, han betalar ingenting derför; Handtwerkosföreningens är på wisst sätt obligatorisk, ätminstone blir den det efter jams ma förenings nyligen fattade beslut, angående för hållandet mellan mästare och lärlingar, och fordrar afgift af fina elever. Detta beslut alägger lärlinz gen afgift, den han skulle funna undwika och ändå erhålla sin underwisning, förutsatt att han eller hans målsman eller mästare wore föreningåmeds lem. Arbetareföreningens skola meddelar under: wisning twå gånger i weckan, Handtwerksföreningens em Man kunde nu tänka sig, att den funs nes, fom mille begagna fig af båda skolornas uns derwisning. Tänker man widare på, att undermis: ningen i Ärbetareföreningens skola afgiftsfritt med: delas, en omständighet fom ger läraren ett ganska stort inflytande wid bestämmande af undermwisninggs timmarna, måfte man också tänka fig att båda fiolornas underwisningstimmar funna blifwa jamtis diga, då det naturligtwis är omöjligt att bewista mer än den ena. Wi tro of weta detta redan händt. Sålunda äro föreningarne äfwen härutinz nan beroende af hwarandra. Skulle icke äfwen dessa skolor kunna förenas? Öwad wi härmedelst welat päpeka är en nät: mare anslutning mellan Handtwerks oc Arbetare föreningens medlemmar och deras åtgörande. Re dan genom det likartade i deras sträfwanden, ännn mera genom deras handlingar äro de af hwarans dra beroende. Men, sager man, detta beroende fan uphäfwas. Detta fan ske på twå fätt: antingen få att de medlemmar af Handtwerksföreningen, fom äro med: lemmar af Arbetareföreningen utträda ur den fez nare, d. w. s. att föreningarne skilja fig Helt och hållet från hwarandra, eller ockå sålunda att Handtz werksföreningen helt oc) hållet ingår i Arbetareföreningen, d. w. s. de twå blifwa ett. Gäller nu det förra, utträda Handtwerksföreningens medlemmar ut Arbetareföreningen, upkomma tmänne förenins ar, hwilka å hwar sitt Håll men med splittrade rafter sträfwa till samma mål. Hwilkendera skulle utöfwa större inflytande, beror på omständigheterna. Båda skulle imellertid lida af denna söndring. Gäller det senare, ingår Handtwerksföreningen i Are betareföreningen, skedde en sammanslutning af bådas krafter och med förenad styrka skulle de fraf: tigt kunna sträfwa till det gemensamma målet. Det är möjligt, att intetdera af här antydda fall eger rum. Dock tro wi, att en närmare ans slutning, eller åtminstone en gemensam öfmerenskommelse i saken lika för båda föreningarne skulle gagna; och äro dessa föreningar alster af rena af: migter, grunda de fig på nitiska sträfwanden för fina medlemmars basta, wilja de med kraft egna fig deråt, är det säkert att här, fom i många andra hänseenden, gäller ordspråket: enighet ger styrka.