Norrländska Korrespondenten – 26 april 1873, sida 3

Johanna Norrman: att Bylund som i rusigt tillständ inkommit å krogen och der blifmit fulflagen af sjöman Pettersson, utan att dock deraf taga någon skada, hade bedt Bylund aflägsna fig hwilfet denne gjordt då witnet följt efter ut på trap: pan för att lemna Bylund hans mössa, hwarföre denne warit tacksam; hade fett bröderna Wasell å upp för trappan och Hampus fnuffa til Byond få att denne fallit utför denfamma, då hon sprungit ut — utropande 4jag tror ni slog i hjäl honom! — och fett Bylund ligga afswimmad, då bon med tillhjelp af witnet Pettersson och en an: nan karl förde honom in på Åkerlunds gård, der de lemnade honom, fåg äfwen att Bylund Hade ett obetydligt hål i hufwudet hwarigenom blod flutit, få att det syntes å stenarne der han legat. Witnet intygade äfwen att H. Wasell war wid tillfället full, hade dock fett honom fullare förr. Kjellander: att han fett Wasell knuffa Bylund dock få lindrigt att om den sednare warit nykter hade han deraf ej funnat falla omkull, intygade att Wasell äfwen war full, men kunde ej taga på sin ed att han war få öfwerlastad att han ej wisste hwad han gjorde. C. P. Pettersson: att han hjelpt witnet Norr man föra Bylund in på gården, der han sedan blifwit sittande ungefär en timma, hade fett att Wasell warit jå full att han knappast kunnat gå. Erkände att han slagit omkull Bylund inne på krogen, dock endast på lek och hade sjelf på samma gång fallit omkull, men ingen af dem hade deraf tagit skada. Kristina Persdotter: att hon, som wistas hos 3. Engström, hade bäddat åt Bylund på aftonen, och hört honom jämra fig på natten, men tillifa