Norrländska Korrespondenten – 26 april 1873, sida 2

Ett andra bref om en tilltänkt folkhögskola. Min kära F. T. R. Wär gemensamme wän den hederlige Nils Pers fon har noga fullgjort eder upmaning att wisa bref wet för patron och pastorn. Ehuru jag bor ganska aflägfet från honom och sålunda strängt taget ide fan räknas till fretfen af hans grannar, fom han likwäl en afton med edert bref på fickan, uplaste det för mig och anhöll det äfwen jag wille uttala mina tankar rörande folkhögskolan, hwilken begäran jag få mycket hellre bewiljade, fom all folk bildning på det högsta intresserar mig. Ni torde äfwen erfarit att gubben wisserligen haft fina betänkligheter då fråga blifwit om de nya lärorna, fom han plägar falla de nya tanfar och åsigter fom wilja arbeta fig fram; men alldenstund han af nar turen fått ett ljust förftånd och äfwen sjelf till någon del börjat inse nyttan af wetande, mottager ban gerna råd och uplysningar, och jag tror att hadei: inom ganska kort tid skall blifwa en ifrig befordrare af folkhögskolesakens förwerkligande inom wår provins. Sedan jag uttalat mina tankar i ämnet bad han mig ofördröjligen skrifwa till eder, hwilket jag och lofwade fullgöra få snart mina göromål i skolan tilläte det. Till att börja med torde jag behöfwa påminna eder, att jag warit skollärare i församlingen ända sedan nägon ordentlig folkskola här inrättades och har således warit i tillfälle att ide blott införsätta mig i de mera framstående personernas äsigter, utan äfwen warit med nog länge för att fe måne en ljuf förhoppning jag haft om folkskolan frosfas och månget luftflott ramla. Af själ och hjerta lifligt tillgifwen skolan, fom först nu efter en nära 30-årig tillwaro börjat rotfästa fig och wifa tydligare tecken till lif, har jag altid erfarit en djup smärta, då kyliga windar omfamnat henne od) hotat den anspråkslösa anstalten med död och förintelse. Min herre! det är i medwetandet af, att folkskolan hotats af faror från många Håll och under olika skepnader, fom läraren anfett fig böra hysa betänkligheter, då fråga blifwit om en sak, fom antingen omedelbart eller medelbart kunnat hafwa något afgörande inflytande på henne. Huru myc fet mindre bör det då förundra eder om några ibland of skulle hysa misstroende till en ide, få litet känd fom den i fråga warande, och som sannolikt, fullständigt förwerkligad, skall beteckna en afgörande wändpunkt i folkskolans historia. Återstär blott att undersöka om det blir Hill skolans fördel eller twärt om. Man har befarat att folkhögskolan, fom enligt sakens natur upträder med något större anspråk än hennes äldre syster folkskolan, skulle wända allas upmärksamhet på sig och sålunda komma swenska folket att glömma den sednare. Samma farhågor uttalades äfwen då den högre folkskolan sag dagen. Denna skola, som, enligt rikets ständers — 1856 — fattade beslut, skulle företrädeswis åt arbetsklassens, ej blott de mera förmögnes utan jämwäl de fattiges baru, bereda tillfälle att inhämta för framtida sjelfstudier behöfliga kunskaper, utan att ryckas utur deras wanliga lefnadsförhållanden, har under de 16 eller 17 är den werkat, wisat sig föga fruktbärande, företrädeswis derföre, att hon slagit in på en för folket främmande wåg. Detta lyte torde wi kunna hoppas icke kommer att häfta wid folkhögskolan, emedan den är af en friare natur och kommer att stå under folkets eller om man så will, delegarnes omedelbara upsigt. Det är fåledes möjligt att den nybildade skolan kommer att —— ——