Norrländska Korrespondenten – 26 april 1873, sida 2

strax derpå, och efter ett ögonblicks tystaad sade kaptenen med munuen full af mat: Om jag har känt herr de Mergy! Jo, har jag sa! Han var öfverste vid fotfolket, då prinsen första gången förde öfverbefälet. VI hade hela två månader legat i samma kvarter under Orleans första belägring. Huru befinner han sig nu?? Rätt väl, gud ske lof! i förhållande till sia höga ålder. Han bar ofta berättat för mig om reitres? och deras hjeltedater i slaget vid Dreux.? Jag har äfven varit bekant med hans äldste son, er broder, kapten George. Ja, det vill säga innan han ...? Mergy tycktes blifva förlägen. )Det var en duktig karl, fortsatte kaptenen, men himmel, hvad han var kort för hufvudet! Det gör mig oudt om er fader; det måtte ha varit en stor sorg för honom, att er broder afsvor sin tro. Mergy rodnade och framstammade några ord för att ustäkta sin broder, men det var lätt att se, att han dömde honom ännu strängare än kaptenen. Men jag ser att det gör er ondt, sade denne; godt, så låtom oss icke vidare tala derom. Det är en förlust för religionen, men en stor viast för konungen, som, efter hvad man säger, behandlar honom med stor utmärkelse.? ?Ni kommer från Paris?, afbröt honom Mergy för att gifva samtalet en annan vändning, 7är herr amiralen kommen ännu? Ni har säkert sett honom, huru mår han na för tiden ?? Han hade just kommit från Blois med hof