Norrländska Korrespondenten – 19 april 1873, sida 2

En Shödrifva. Från franskan. (Forts. från u:r 45.) Solskenet bestoså uti att jemt vara i Mays närhet, följa henne öfver alt och lyssna till hennes glada skratt, hvilket för mina öron ljöd som den skönaste musik i verlden. I skymniogarna voro vi vanligtvis i musikrummet, och Mays röst väckte hos mina tankar och känslor på en bättre verld, ett högre lif. Kanhända var det inflytandet af en ädlare natur, som gaf mig mod att —. Men jag vill icke gå händelserna i förväg. Skuggan kom snart, Några davar senare satt jag på terrassen, rökade min cigarr och underhöll en jemn lek med lilla Kathleen och Turk, då plösligt en ung, vacker karl af omkring tjugotvå års ålder kom. Jag såg Mady flygande genom de öppna glasdörrarne från förmaket, hennes ansigte strålade af den lifligaste rörelse, och hou höll båda händerna utsträckta. KHalloh Mady!o utropade främlingen, och hoppade af hästen, som han skyndsamt fastband, hvarefter han med lätta steg sprang upp mot terrassen... ?Se så, fortsatte han säg nu, om du är glad öfver att återse mig, och han tog hennes lilla hand i båda sina. Ack, May! May! hvad du har blifvit vacker! 7Och du, Harald, har blifvit bra dåraktig, som kan tala så. Naturligtvis gläder jag mig öfver din hemkomst. Lat mig nu få presentera dig för sir Archibald.