Norrländska Korrespondenten – 12 april 1873, sida 3

Nu sjunger lärkan och kointilerar, Och domherrn, urblekt och hes, oc spelar. Och tuppen hönorna kurtiferar Med outtröttligt tudelitu! Ren ffatan ifrigt kring boet flaxar, Och fjeliwa kråkan få äggsjukt frarar, Od sjön är full utaf glada larar Som endast tänka på Iet och stimm. Den kulna wintern ej mer man minnes, Och ej bekymmer, ej sorg mer finnes: Man äter ägg och år kry till sinnes Och Hoppas glad på en puss i påft. Ja,, er mitt famntag, I myriader, J glada krät utaf alla grader! Ty un om nånsin är dagen glader OM lifwet ljuft som en kärleksdröm. Ad! kärlek är det fom dufwan kåttrar, Od) kärlek är det som grodan puttrar, Bland nors oc) torndyflar, mygg od) uttrar En hwar är för fom en Hlodartatt. Ja, hwem fan hjelpa att hjertat brinner, Od) blodet swallar och ro ej finner, När all naturen ej annat hinner Att tänka på än att — blifwa gift!