Norrländska Korrespondenten – 8 april 1873, sida 3

förhållandet mellan de begge parter i födorådswäg, då det här på orten är allmänt kändt, och wid en blifwande undersökning lätteligen kan bewisas, att enkan Landin altid blifwit wäl bemött af Hallgren och hans hustru, och att nämnde enka aldrig fått mindre, men wäl mer, än hon skulle hafwa och det af bättre beskaffenhet än hwad hennes fonz traft berättigade henne till. Huru will hr Meurling med det ur wäggen ut: huggna stycket, r ii beskaffenhet att innehålla bomullsfrut ide för tillfället kunde utrönas, bewisa att seld blifwit anlagdi bakom enkan Landins ffåp, när han icke ens gjorde sig så mycken möda, att han i swarandens närwaro förseglade stycket? Hwarföre omnämnes ej företeelferna med enkan Landins saker wid deras flyttning till wisthuset, der ingen eldstad finnes, om icke ser att ådagalägga, hwad man förut tagit för afgjordt, nämligen att Halgren mar mordbrännare, ett sätt att wid bemicsz ning gå till wäga, som icke eljest plägar anses tills ständigt? Skulle ett sådant wåld, utöfwadt i rättwisans namn, funna anses säsom bewis på tjenftemannaifidlighet, fom den oftanämnda Redaktionen fy nes wilja påstå, få wore hemoM fabbatsfriden i wårt kära fädernesland snart nog ide mycket wärd. Lyckligtwis betyder dock sagde Redaktions omdöme i närwarande fall icke mycket, då hrKl. Sunds mwalla-PRojtens nyss hitkomne redaktör, wid under sökningstillfället äfwen lärer hafwa upträdt med hotande ätbörder emot Hallgren, och således blifwit part i målet i ft. för att blott wara förhand: lingarnes referent. Erbjudande min ringa tjenst få ofta mitt anspräkslösa yrke det medgifwer och få snart Sunds mwalla-Poften en annan gång inlåter fig på den usla literaturens omräde, tecknar jag mig nämnde Tidnings Redaktions ödmjuke tjenare A. Eriksson, Skräddare, boende i Ljusta. Skön den 7 april 1873. De härofwan förekommande upgifternas fanningsenlighet intyga: ö I. P. Sjöblom. C. P Nordström. Samtal mellan Ber och Pål. Per: Hur tager det fig ut, tyder du, då en tidningsredaktion ide behandlar saken och frågor opartiskt? Pål: Som flugor i fål, naturligtwis. Åt minstone tänkte jag få då jag märkte huru Sunds: mwalla-PRoftens Red. skyndat fig, att inunder Hall: grens i Ljusta swaromål på Meurlingska protokollet, förklara att Hallgren, men icke Meurling betedt sig brutalt wid förhörstillfället. Per: Alldeles. Men det wore troligt meta hwem fom mest och bäst lärt konsten att wara brutal — Hallgren eller Meurling.