Norrländska Korrespondenten – 8 april 1873, sida 3

de bewis, på hwilka den grundar dessa fina på: ståenden. Såsom Sallgrens granne och boende på den ort, der tilldragelserna timat, har jag, få midt som möjligt warit, försökt att utleta de fällor, Hwarifrån de uplysningar blifwit hemtade, hwilka S.P:s Red. i n:r 32 af sin tidning meddelar, men icke kunnat komma lill något annat resultat, än att de upträden, som der omtalas, icke existerat på något annat ställe än i den nämnda tidningens spalter.Mannen, som blifwit twenne gånger utfastad ur enkan Landins rum oh slutligen förswunnit i en fmafwelånga, den surnande mjöl: fen, muggen med derå inristadt Fader mwår, den djefwulen beswärjande statskyrkans preft äro saker, fom ingen här någonsin hört omtalas och som ännu mindre existerat. Sundswalls-Poftens Redaktion har fåledes, för att ådagalägga fin för domsfrihet, gripit til lögnen (om ett sådant ord får begagnas) och hwilken uplysning i sjelfwa far fen genom ett sådant sätt att gå till wäga skulle funna winnas, är fmårt att begripa. Hade den nämda Redaktionen welat på ett naturligt fätt söka förklara upträdena i Ljusta, hade detta warit hans fulla rätt, men genom att på fri hand konstruera lärer wäl detta icke lyckas, lika så litet som naturwetenskapernas målsmän hade upfunnit de lagar, efter hwilka wi antaga att materien rörer sig, om de wid sina iakttagelser bygt icke på hwad de sjelfwe eller andre tromärdige personer sett, utan på hwad — ingen sett. Att förneka eller bortförklara hwad man icke för tillfället fan begripa båtar wäl Luplysningen lika litet, fom att påstå att Ädjefwulen är tillställare af alt fådant, hwilket Sundsmwalls-Poften förkla rar, att wi Skönsbor samt och synnerligen: nämns demän, kyrkowärdar, riksdagsman, skollärare, pre: ster och i wiss mening äfwen brandftodskomite och polismyndighet gjort. Hwad särskildt talet om den af en af ftatskyrs kans prester werkstälda beswärjningen beträffar, få bar pastor Norberg, emot hwilken beskyllningen tyctes wara riktad, hwarken blifwit widtald att mertställa eller werkstält någon sädan, och hwad de öfs rige presterna inom pastoratet angår, få hafwa de så mycket mindre kunnat företaga fig någon bes swärjning fom ingen af dem ens warit witne till de oftanämnda tilldragelserna. Hade de ecklesiastike tjenstemännen här eler någor annorstädes ädagalagt, att de icke kunde motswara Sundsmwalls-Pojtens fordringar på bildning och uplysning, så hade Redaktionen warit berättigad att deröfwer utgjuta fina klagomäl; men få länge ej detta skett eller några bewis derför blifwit förebragta, gör wäl den nämnda Redaktionen Elokfaft uti att tiga och spara med den utnötta wisan, til dess han fan sjunga den på ett mera nymodigt och fängslande sätt. Öwad slutligen de bewis om Hallgrens brotts lighet, som man welat hemta ur den s. k. Meure lingska undersökningen, beträffa, få synes deras bindande kraft ide wara synnerligen stor. En tjenfteman, som hjelper sig fram med knytnäfwarna, der argumenter tryta honom, torde wäl swårligen med tillbörlig fans funna bedöma de för handen marande förhållandena. Den ytlighet och partiffhet, iom förråder fig i det mid ranfafningstilfället förda protokollet, oh om hwilken ransakning Sundswalls-Poften i n:r 34 talar, wisar ocfå, att farhågor i detta afseende ide warit ogrundade. Owarföre misstänkes ide också hemmansegaren Bylund i Råsta för mordbrandsanläggning, då äfwen hos honom de ofta omtalade fenomenerna med elden wisade fig, sedan enkan Landin förflyttats til honom, oh hwarföre werkstäldes icke också under: sökning i nämnde Bylunds hus? Hwarföre säges det i protokollet, att det war på Hallgrens befallning, fom weden till Åandra brasan togs af hans förråd, när det war på pastor Norbergs anordning, som detta skedde, och hwarifrån kommer talet om Iprängffott, när ingen utom referenten hört ljus det af några sådana? Swarföre sättes mera tro då hwad enkan Landin än Hallgren upgifwer om