Norrländska Korrespondenten – 3 april 1873, sida 3

Hwarjehanda; Tad, tad Bhillivpenst Framl. biskop Ao: pens i Borgå hade sitt min förwaradt uti ett flastjoder, fom stod under ett bord i hans arbetes rum, men märtte fnart att winet började minskas med förwånande haft, utan att Han kunde upptäcka gerningamannen. Men en dag, då han låg på fin soffa med halfflutna ögon, inträdde hans dräng, Bhillippeus,. satta På tå; kastande en blid på den, som han trodde, sofwande biskopen och tasjade fram till flaftfodret. . Sedan han ifylt åt fig ett glas win, såg han helt skälmskt på biskopen, nickade och hwiskade: Stål, skål Mlopens! Tack, tack Bhillippens! yttrade biskopen helt lugnt, men med den påföljd att Philippeus släppte glaset och föll rak lång omlull af försträckelse. Och berättas det; att drängen aldrig derefter hade luft att dricka bi skopens ffål under bordet. Förfalskadt win. Tyska wintidningen skrifwer rörande den gängse winförfalskningen följande: Undret i Kana träder sör hwarje år alt mera i balgrunden, emedan lonsten att göra win af mats ten blir alt mera almänt. J synnerhet i år bar man uppdrifwit denna konst till fulländning. Den ena skördar fyra åmar win och fabriferar deraf fyrtio åmar, och en annan behöfwer icke något win als för att fabricera ett äkta win i huru stor tvantitet fom helst. Uti en ort i Pfalz hafwa fruntimren börs jat flaga öfwer, att de ide funna få fitt wanliga behof af watten till kaffekotning, och detta tillskrifwes almänt herrar winförsäljare. Baftorn får lof att yredika bättre, fade flodas ren i församlingen till en nykommen prest; alt folket går ju fin wäg ur kyrkan. Har herrn sett dem taga min lön med fig? swarade presten lugnt. Ocjå en förklaring. Hwarföre är hafswattner få falt? frågade en lärare en af fina lärjungar. Emedan det finns få mycket fill deri, ljöd swaret.