Norrländska Korrespondenten – 3 april 1873, sida 2

begärlighet omfatta tillfället att till mötes gå en allmän och liflig önskan hos folkets stora flertal. Men wänta fick man och det må ursäktas att foltet med förwåning och ej utan en bitter känsla såg sig beswiket i sina förhoppningar. Ritsdagen tog nu saken om hand med en på följd, som erinrar om berget fom födde en råtta. Andra kammaren beslöt för sin del en obetydlig nedsättning af blott 100,000 rdr; men första fammaren, förjamlingen af de högre ämbetsoch tjenitemännen, denna de stora lönernas riddarwakt stod starkt på hofwets sida. Wid sådant förhållande och med hänsyn deriämte till det wilkor, fom fästats wid ofwan nämnda nedsättning, naml. att första hufwudtiteln derefter skulle under Oskar II:s regering anses lika helig och oantastelig som konungen själf, synes det of af flere skäl alt annat än olydligt. Om wid den gemensamma omröstningen äfwen denna nedsättning om intet gjordes. Kom få de båda vice talmännens olyckliga förs flag om aflåtande af en strifwelse med underdå nig(?) anhållan att deras majestäter nådigst tädtes låta fröna fig. Förslaget hade imellertid tillkommit i en olyctlig stund och medförde ganska bittra påföljder. Första kammaren bländades och begick derunder en storartad bock i det han twärt imot lagens bud och all god ordning hänwiste detsamma till kanslideputerade och ide — som ske bort e: till ett utskott. Första frukten of förslaget war således på wisst sätt ett lagbrott. Den andra frut: ten framräcktes af andra kammaren, som efter att hafwa wisat sig bättre i akt taga wederbörliga forz mer förklarade fig icke wilja ingå med någon be gäran om kröning. Denna kammares flertal war sa lagom underdanig. Detta om någonting borde wäl hafwa tjenat säsom fingerwisning för höga wederbörande, helst efter denna utgang ännu ett tillfälle erbjöds att wisa, det regeringen förstår och will rätta sig efter folkets wilja. Men nej; de höge herrarne woro som slagne med blindhet och man må blott önska — fast det gerna bör erfännas wara osannolikt — att denna blindhet ej är af det slag, som utmärker dem hwilka Gud will förgöra. Följer få en tredje öfwerraskning wid det kung: liga förslag, fom i lördags inlemnades till rifsdagen om bewiljande af 70,000 rdr till fröningsomtostnaderna. Sjuttio tufen riksdaler i och för anställandet af ett betydelselöst grannlatsupträde! Men när man skrifwer om dessa saker, bör man wisserligen framför alt hafwa for ögonen det öde, som drabbade utgifwaren af Halmstadsbladet och mi weta knapt om mi waga saga att denna begär ran star mycket illa tillsammans med det kungliga yttrandet om nödwändigheten af att i akt taga den största sparsamhet. Latom oss dock happas, att åtminstone Andra kammaren skall weta att upträda sasom ombud i anda och sanning för det folt, hwars flertal ej är upskattadt till 800 rdrs ärlig intomst. Let ter sig minst sagt besynnerligt, att regeringen begär 10,000 rdr till folthögstolorna men sju gånger få mydet till fröningen. I regeringens ogon lära wal således de förra anses ega endaft en sjudedel af det wärde som den sednare har; men en sadan regering är icke den swensta joltet tan nöja fig med. Will man nödwändigt göra af med dessa 70,000 rdr, må man då ansla dem till foltjtolewasendet! Men wilja riksdagsmännen handla sa, att de ej behöfwa flå ner ogonen för fina fomitenter, ma de då wågra hwarje öre till kröningen. Han är djuret! En stadsfiskal, hr Rofengren i Norrkoping, söker i Kristianstadsbladet bewisa att menniskan i skapelsens början warit ett osjaligt djur. Hwem kan härwid undga att tanka pa det djurslägte, hwars namn blifwit ansedt lämp12—: Att botoFna BHaligshoftjooninagaon ach hwad Dormöd