Norrländska Korrespondenten – 3 april 1873, sida 2

?Uunderrättelserna i detta fall äro mycket klena, svarade den spenslige. HHan måste stå väl hos kung Gösta för att få disponera ett örlogsfartyg för uträttandet af enskildta affärer.? Se der drar Lövenhjerta upp sin tjugonde torsk, afbröt den tjocke flegmatiskt, i det han utblåste ett rökmoln. Han bjuder säkert på färsk fisk till middan. Vill du ta ett bad med igen? frågade den smale. ?Topp! ropade den tjocke samt reste sig upp, hvarefter båda afkastade återstoden af sin beklädnad, skyndade upp i märsen och ut på rånocken, från hvilken de hoppade i sjön. XVI. Redan hade sommaraftonens lätta skymning svept sitt flor kring jorden, då en båt stack ut från det nyssnämnda skeppet och styrde rakt mot stranden af Öland. I aktern sitter en man, i hvilken vi ej hafva svårt att igenkänna Sven, hvilken nu tillfrisknat efter det svåra, nära dödliga, sår han i striden erhöll. Båten var redan vid sitt mål. Skyndsamt uppreste sig den unge krigaren från sin plats vid rodret, gick hastigt fram i fören samt stod med ett hopp på stranden. På hans vink skyndade fyra resliga och starka ynglingar — bland hvilka befunno sig de tvenne samtalande på däcket nemligen den akorpuläntes och den spenslige, — att följa hans exempel. Utan att yttra ett ord hade det liila sällskapet hnnnit till den plats, der fiskarebyn stått. Förvånad märkte Sven den förävdring, den fullkomliga revolution, som ailting undergått sedan