wåckande beteende, ywarsorutom ala ve tilltalade dömdes till 25 rdrs böter hwardera för mipfirmelse mot polisbetjening. varning. Häromastonen påträffade wi, säger Göteborgsposten, i en utlöndsk tidning en wars ning, hwilken torde böra spridas äfven till swenska läsare. Det gäller nämligen begagnandet af rått: gift. Ty man har uptädt, att fattor, som ätit af råttor, hwilka förtärt dylikt gift, wisserligen ide dö deraf, men i stället så att säga sjelfwa förwandlas till lefwande gifter, i det en lätt klösning af en dylik förgiftad fatt medför smärtsamma och fwårläkta får, ett bett till och med döden. Under dy: lika omständigheter torde det wara riktigast att knappa in på giftrationerna och i stället lägga sig till flera kattor. Den ondes faseliga grasserande i Fagerhult. (Korrejpondens till tidningen Kalmar). Man maste tillstå att sasom märkwärdigt förtjenar föl: jande att anföras och det sannfärdiga häraf kan under eds förpligtelse witsordas, icke blott af in sändaren utan äfwen af flere på en gång. Må har ordagrannt intagas den till pastorsembetet i Fagerhult ingifna berättelsen, som in extenso lyder salunda: SSemit tilldragelse. Sedan kyrkoherden, filosofie doktorn hr A. H. B. Lind i Fagerhult blifwit af en bland fina förjame lingsboar, rusthallaren Adraham P. Fsacson, jemte dess huftru Helena Christina Johansdotter i Kråkemåla kallad att natten till den 4 sistlidne mars kvarstanna i deras bostad för att om möj: ligt söka upptäcka orsaken dertill att en ond an demakt tagit sitt tillhall i deras hus och gifwit fig tillfänna genom kastandet af stenar och andra äm nen; få oc med anledning deraf att jag af nämda matar blifwit åtskilliga gånger kallad föregående dagar för att under nattetid närmara; äfwensom efter det jag af nämde kyrkoherde blifwit uppfodrad att tillfännagifwa hwad jag derwid erfarit; får jag härmed upplysa: Då jag först blef fal: lad, infann jag mig en afton, hwilken wi då tillbringade undet Guds ords läsande och bön. Då vi gått till sångs och det blef mörkt i rummet wid pass kl. 11, börjades ett oupphörligt kastande af stenar, bränd lera, brända benknotor famt 1. t. tvetar, hwilket fortfor med korta uppehall till kl. 5 på morgonen, så att hela golfwet i rummet war beströdt med dessa ämnen. Den påföljande nat: ten mar samma förhållande, dock med den skilnad, att mannen, som jemte sin hustru låg i sin säng, tyckte sig märka, att nagon osynlig makt fattade tag i täcket som wille den draga detsamma af dem. Den derpå följande natten war jag ej närwaran: de, men blef wid 12 tiden samma natt ytterligare kallad under uppgift att husfolket ide fick wara i ro för den osynliga andemakten, som fortsatte fin stenkastning. Infonumen, tog jag en bof för att läfa, hwarunder jag hörde stenar kastas på golf: wet. Den derpå följande natten war jag anyo närwarande; war då tyst till kl. 3 på morgonen, då stenar började smälla i golfwet. Jag tilltalade då den ofynliga matten med dessa orden: Du är en dum stackare, som far här och kastar; hwem tror du bryr fig om dina stenar. Härwid blef tyst — jag låg i fängen och kände mig märka nå got tungt fväfmande på mitt hufwud. Härwid wände jag mig på sidan och kände att någon upp: lyftade täcket på midten af fängen, likasom wille det krypa under detsamma, derwid jag wek täcket om mig, under det jag tänkte: J sängen skall du ej komma. Derefter tycktes anden aflägsna sig at andra ändan af huset i en kammare, der ett hardt bultande hördes sasom hade någon kastats till golf: wet eller mot wäggarne. Kl. 4 samma morgon steg jag upp och git ut, men kunde ej fe någonting af hwad jag hade hört. Jag lade mig åter i sången, Då kl. 5 stenkastningen börjades med mera häftighet, tills det dagades. Stenar hafwa i min närwaro under nattetid ofta kastats i sängen på de båda makarne, på hwilka den osynliga matten, fom här gifwit sig tillkänna, alltid tydts wilja hämnas. En natt, då makarne intagit plats i ett annat hus hos hustruns föräldrar, war det tyst och itilla i Deras egna hus. Stenar ha ofta blifwit faftade under dagarne då främmande perjoner warit närwarande, hwilka flera gånger såwäl som husfolket blifwit träffade af de stenar som kastats. Tillika har jag under min närwaro om nattetid hört ett doft ljud i andra wåningen af huset få fom af något bultande och lätta slag. Den 4:de mars, fedan hr kyrkoherden hemrest (under hwars närwaro stenars kastande och rul: lande egde rum, men icke hördes af eller något det minsta owäsende från kl. half 11 på natten till kl. omkring 5 på morgonen), fortfor detta owäsende med mera häftighet. Den I mars hade Tidningen Kalmar inlägger mot korrespondentens Hiftoz ria följande reservation: Red. Har ej welat neka plats för ofwanstående sast otroliga historia, hwilken ide saknar fina tomista pointer; den är oss wisserligen meddelad af en sullt mowärdig verjon, fom sjelf syns sätta all lit till hiftoriens 2 An tare likasam en liknande nAFhiftnria från