en spansk hidalgo finner wår hygglige och beskedlige arrendator, som förlägen tummar fin hatt, bugar och skrapar med foten, medan han ännu en gång upprepar sin anhållan om swärsonens utnämning till tulluppsyningsman i Cornwallis. Nu gid ett ljus upp för hertigen. Först behar gade det honom att bli allernådigst galen af förars gelse öfwer att ha bliwit störd i fin sömn, men få snart han hunnit rasa ut och blifwit mätt på att öfwerösa landtmannen med otidigheter, fick hans finne mera lugn och Han gaf nu sitt oväntade främs mande tillåtelse att resa hem och meddela swårsonen att han war utnämd till tnllkontrollör i Cornwallis och fick nöja fig dermed, ty spanska tronen martyr wärre ännu ide ledig. . Att den beskedlige landtmannen blef glad, är helt naturligt. Mången operasångare skulle ha afundats den winst han drog af sin röst, utan att han ändock kunde ta en ton i lifwet.