Norrländska Korrespondenten – 29 mars 1873, sida 2

tärt hänseende — en mindre kvantitet bränwin eller en a twå supar dagligen wore deremot icke i allmänhet skadligt. Till sist hade talaren såsom medel till bränwinssuperiets hämmande tärkt sig följande: 1) Då de bildade klasserna böra förege med goda exempel, föreslås, att nyfterhetsföreningar bland dem bildas, hwilkas medlemmar förs binda fig att ej drida bränwin eller hafwa det i sitt hus oh hem samt dessutom föra ett werkligt nyktert lefwerne; att saledes endast med måttlighet njuta af andra spirituösa drycker. 2) Att populära böcker genom dessa föreningar skola författas och spridas, deri bränwinets skada till kropp oc själ bewisas och de nyttiga födvämnena skildras. 3) Att en förordning måtte utgifwas (eler den utgifna skärpas), att ingen fund på wårdshus eller frogar må förtära mer, än han jämnt och rätt tål, och att wärden strängt bötfälles för öfwerträdelser af denna förordning 4) Att i hwarje kvarter af staden föreningen bil: das af medborgare af alla klasser, hwilka ega att litfom polisen gå in på nämnda ftällen för att fontrollera förordningens efterlefwande och att deras angifwelser gälla till omedelbar straffbefordran. 5) Att wärdshus och krogar för alla klasser medborgare ftängas lördagsaftnar kl. Å 11 eller 11, samt att de om söndagarna endast må hållas öpna fl. half 10—11 f. m. och 1—4 e. m. och alldeles icke om aftonen. Grosshandlaren O. Berg höll ett af lifliga och ihållande bifallsyttringar helsadt föredrag, i Hwilfet han bland annat wältaligt framhöll den stora och förädlande upgift, fom älåge kvinnan i arbetarens hem, och wisade, huru, der denna upgift blefwe på ett tillfredsställande sätt fyld Hemmet skulle för arbetaren blifwa kärt och han föredraga dess trefnad och glädje framför samkvåmen på frogen. Arbetarne och superiet. Med anledning af det i Stockholm angående denna sak hållna möte, för hwilket wi på annat ställe lemna en fort redo görelse, har en arbetare till en der utfommande tidning insändt följande betraktelser, hwilkas rättmätighet ingen lär funna jäfwa. Superi, det är dryckenskap. Dryckenskap är för: tärandet af spirituosa. Man super, då man töm mer åtskilliga glas swenskt branwin, franska cogz nacar eller likörer och rom från Jamaica. Om waran år mer eller mindre fin, det gör intet till saken. Spar — säger man till arbetaren — spar in en sup om dagen, få spar du in 20 rdr om aret. Ja wisst. Spar ock in blott en enda liten tuting — jag talar här icke om stora toddyar — få spar du in om året 3657415, eller 5,475 öre, fom gör 54 rdr 15 öre. Jag will icke tala om de dyra miner, herrarne dricka kopiöst. Hwilka förstöra nu mest penningar på drydens skap — herrarne eller arbetarne? Hwarför då wälja arbetaren till skottafla? Herrarne borde attackeras i första rummet, ty de, fom göra anspråk på att ega bildning, borde wäl föregå med goda exempel. Men man wågar mäl ide tala så myket om herrarne, ty det skulle funna leda till den uptädten, att egentliga skilnaden mellan herrn och arbe taren i det här fallet blefwe att arbetaren i de aldra flesta fall super upp fina egna penningar, då en stor del af de s. k. herrarne super upp andras penningar. Bidrag till frågan om mannens målsmanskap. Red:n af G. H. T. har från trowärdigt häll mottagit följande berättelse hwilken lär kunna, om så vpåkallas sturkas aenom offentliga handlinz