Norrländska Korrespondenten – 29 mars 1873, sida 2

Sundswall den 29 Mars. Under öfwerläggningen i andra kammaren om Norrlands-järnwägen dryftades ide mindre än fyra säärstilda förslag. Regeringens, af statsutskottet understödda och af kammaren slutligen bifallna för slag om bredspårig bana med lätt öfwerbygnad från Storwik till Torpshammar eller annan punkt på Sundsmwals—Torpshammar-banan och om fmalspårig bana derifrån till gränsen förordades af her Hjelm från Westerbotten, Hans Larsson, Åstrand, Berggren, Per Nilsson i Espö, HEI: ström från Westerbotten, Casparsson, Dickson, Kjellman, Hägermark, Ber Nilsson från Norrbots ten, P. A. Bergström, C. A. Larsson, Nils Lars: jon i Tullus, oh I. E. Treffenberg, dessa utom dem mi i förra numret nämnde. Ett annat förslag att äfwen Jämtlansbanan skulle byggas bredspårig framstäldes af hrr von Schultzenheim, I. Rundbäcd oc) Treffenberg. Herr Keys reservation samlade omkring fig alla smalspårighetens wänner och det war sannolikt för att för dem winna tid och dermed winna alt, fom hr Karl Ifwarsfon, understödd af her Lyttkens, C. A. Fönsson och Jonas Jonasson, yrkade att endast 200,000 rdr skulle till undersökningar anwisas och att intet afgörande beslut måtte fattas om spårwidden; ett förslag fom hr Dickson beted: nade sasom en döds stöt åt norrländingarnes järn: wägsförhoppningar och ett rundligt anslag till be grafningskostnader. Under dryftningen tuktade andarne hwarandra gladeligen och hugg, skarpa hugg t o. m., utdelar des till höger och wenster, en gång med sadan kraft att det träffade ända här uppe i Sundswall. Herr P. Staaff från Hudikswall swängde fitt bart huggande swärd och werkställande direktören för Sundsmwalls:-banan Hr Axell war nog olycklig att stå i wägen. Wi redogjorde förra gången för Stodholmstidningarnes kortfattade upgifter angående denna fat och hafwa mi i dag på annat ställe lemnat plats för ett hr Axells beriktigande uplysning, till hwilfen wi hänmisa läsaren, fom helt säkert skall med oss beklaga, att hr A. icke ansett lämpligt att till sitt bästa rättfärdigande framlägga telegrammet i dess helhet. J alla händelser har det ansetts, att hr A. gått owisligt till wäga och framför alt brutit i grann: lagenhet mot sina kolleger i järnwägsstyrelsen och det är oc derför fom hans åtgärd just inom hans egen flods blifwit skarpt ogillad. Owisligt, ty det hade ej warit otänkbart att den enighet, som genom Norrlands riksdagsmäns ansträngningar wunnits i järnwägsfrågan, kunnat om intet göras och fler: talet splittras wid underrättelsen att jmaljpårigheten önskades af något mera betydande intresfe här uppe. Och ännu mera oklokt derför, att hr A., fom ej bör ha warit okunnig om åsigterna hos fin flocks första förtroendeman, stadens riksdagsman, genom sitt ingripande på wisst sätt satte wapen i hand på motständarne och motwerkade hr Berggren. WAWW ————— ————— ——— kfE ————— ————