Miedbelälllbel frall dltlmulthetc. Till Redaktionen af Nya Norrl. Korrespondenten! Med anledning af de för mig högst förnärmande utlåtelser som i Sundswallsposten för den 20 d:s genom Landsfiskalen Meurling införts, får jag här med allhalla om införandet af följande swaromal. Swad förft beträffar Tit. Meurlings befiyllnin gar, att jag warit trottsig och motmillig wid det 1. k. förhör, som skulle egt rum den 16 dennes, få torde det wäl swärligen finnas någon person, iom ide skulle funnit fig i högsta måtto sarad oh för närmad öfwer ett beteende sådant som Tit. Meurz ling wid tilfället i fråga låtit fomma fig till last; ithy att han — illa, allt för illa afpassande tiden — på föndagsförmiddagan, midt under pågående gudstjenst, i min och min hustrus frånwaro in: trängde i mitt hus samt derstädes tager sig friheten sönderrifwa tapeter och med eggjern hugga hål i wäggarne samt slutligen med atskilliga hotelser öfweröser en minderårig flicka; hwarefter han, då jag och min hustru hemkommer från kyrkan, möter oss med skymford oc hotelser att häfta både mig och det bemälde barnet. Då härtill fommer att mid samma tillfälle infunnit fig hundradetals per soner på min gard, så att jag snart sagt med möda kunde få inträde i mitt eget hem, — fa torde detta allt hårt fresta en persons tålamod. Sbwad Tit. Meurlings s. k. förhör widkommer så betwiflar jag storligen att bemälde herres tjenstegöromål få mycket upptaga hans tid att han för en tjen steförrättnings hållande måfte anwända jön: dagsförmiddagen; då jag åtminstone ide anser mig behöfwa afgifwa swar på hans framställda måns gahanda och oberättigade frågor, ty såsom tjeniteman i tjensteärenden stadd bör wäl ide den per: fon betraktas fom beter fig på ofman berörde sätt och följaktligen hans då gjorda s. k. förhör ide heller böra anses såsom polisundersökning. Men — hade Tit. Meurling, fåfom en tjeniteman egnar, med allwar och lugn för mig anmält att han hitkommit för att hålla undersökning angående de s. k. spökerierna hos numera aflidna enkan Landin, skulle jag willigt warit beredd att lemna alla upplysningar jag kunnat i denna sak; men på sätt bemälde herre nu uppträdde ångrar jag endast, att jag ej helt kort och godt wisade honom på — dörren. — För få wäl det ofwan anförda Tit. Meurlings beteende, fom för de ne driga insinuationer (hwilka genomgå det af denne herre förda och offentliggjorda protofollet) om att jag skulle wara upphofwet till de händelser som hos förutnämnde enkan Landin sig tilldragit, torde Tit. Meurling komma att få uppbära answar; — och skall jag wid laga domstol utföra talan mot honom i sädant afscende. Jag skulle med nöje fett att Tit. Meurling full följt fin hotelse att åtala mig, då det för mig war rit en lätt sak att fria mig från få löjliga och orimliga beskyllningar fom de att jag skulle bland annat welat tända eld på mitt eget hus m. m. Jag skulle då heldre kunnat wända åtalet tillbaka mot Tit. Meurling; men då bemälde herre — frångående fina första hotelser — i stället föredra: git att genom nedriga och falska framställningar söka förklena mitt ryfte och nedsätta min ära ide personers tankar, fom ide närmare känna mig, har jag swärare att derå afgifwa swaromål, då ide nägra få bestämda beskyllningar mot mig göras; utan måfte jag att börja med endaft på detta fätt bemöta dem. Hwad widare Meurlings klander angår, att jag ide skulle welat hemta enkan Landin till Ljusta, få war detta wisserligen fallet, och det af orsak, att jag ide ansåg mig skyldig tyda en ordres, att under wintren och på föndagen hemta en person, som war sjuk och till sängs liggande, då denna person torde warit tillräckligt störd af det stora antalnyfikna personer som till 100:detal dagligen öfwerlöpo hänne. Emellertid will jag hoppas att hela denna sak måtte få något ljus genom den laga undersökning, som jag hos Konungens Befallningshafwande i länet genom kronolänsmannen i orten begärt — och till def will jag endast med detta swaromål bemöta de nedriga rykten Landsfiskal Meurling behagat om mig utsprida. Ljusta den 24 Mars 1873. FK N Gallaren