Sundswall den 27 Mars. Wi hafwa i dag nöjet meddela den för wår stad od landsdel glädjande nyheten, att riksdagen bifallit k. m:ts förslag om norra stambanan fom ock om transitobanan från Torpshammar till Norska zränsen. Såwäl i andra som och i första fammacen fattades detta beslut efter omröstning med be tydlig flertalsöfwerwigt. För början af öfwerlägg: ningen i andra kammaren redogöra wi efter N. D. A. Det af statsutskottet tillstyrkta anslaget till Norra och Östra stambanorna och materielen bifölls utan diskussion. Andra punkten om Norrlandsbanan tycktes skola lika lätt gå igenom, då efter en stunds tystnad, oc sedan talmannen redan framstält pro: position på bifall, ordet begärdes af hr Key fom började med att tala om tidernas öränderlighet, ehuru han hoppades, att ej alla skulle ändra åsigter med dem. Han mille åtmintone ej lata en bredspårig Norrlandsbana gå ige: nom utan protest. 3 Rorrlands sanna intresse borde banan norr om Storwik blifwa smalspårig, ty omlastningarna förjwårade trafiken, och med de oerhörda distanserna i Norrland skulle man ejest ej hafwa råd att fortsätta banan sa langt norrut som eljest. Och norrländingarne sjelfwe wille ej hafwa banan bredspårig, till bewis hwarpå han upläste ett till honom anländt telegram från wertställande direktören för Sundswal-Zorpshammarsbanan, hwari uttalades hwarjehanda betänkligheter mot att banan norr om Storwik skulle blifwa bredspårig. Han slutade med att yrka, att banan från Storwik måtte blifwa smalspårig med samma spårwidd som Torpshammarsbanan. Hr Danielsson instämde. Frih. von Schulzenheim erinrade om, att då södra Swerige fått en mängd järnwägar och i somliga delar fullt tillräckigt och då det nu wore fråga om att afwen låta Norrland få järnwägar, wore det af wigt för dem, som genom Norrlands medwerkan fått denna fördel, att handla tillbafa på ett, rättradigt od ridderligt sätt. Hwad det bestälda telegrammet anginge, wisade det blott, att Sundswallsboarne wore kloke, praktiske karlar, som åsyftade att för sin del monopolisera handeln mellan Sundswall och Norge. Han slutade med att yrka, att banan skulle blifwa bredspårig ända till norska gränsen och att Jämtlands anbud skulle antagas på sätt han föreut föreslagit. Hr Jöns Pehrsjon yrkade det jamma fom hr Key. Hr P. Staaff fann fig upfallad af det ofta omförmälda telegrammet. Han fände blott ett par norrländska trafikdirekrörer, och de funde ide haf: wa afsändt det samma, ty de wore mycket kloke karlar. Han kunde wåga aldrig det på, att de ej sagt något sadant. Wid Sundswallsbanan funnes ingen trafikdirektör, emedan der hwarken funnes bana eller trafik. Om telegrammet komme från en annan person, hwars namn tal. nämde, wore det icke klokt af en så gammal riksdagsman som hr Key att åberopa en sädan auktoritet, fom endaft upbures af sitt sjelfförtroende, fom till och med tilläte honom att inblanda fig i ritsdagsans gelägenheter. Sådana telegram wore det bäst att stoppa i fickan tills om några år, då man kunde taga fram dem säsom antikviteter och åberopa dem fåjom bewis på, huru enfaldiga menniskorna på den tiden kunde mwara. Han yrkade bifall till ut: skottets hemställan. Om detta telegram och dess historia berättar Dagens Nyheter: Detta hade gifwit hr P Staaff anledning att formulera ett wederhäftighetsbetyg för nämde werkställande direkör, hwil fen han uppgaf heta Axell, fom nyss war utgången från Up: sala, der han jörwärswat fig goda botaniska insigter, och der efter slagit fia ned som trähandlare i Sundewall — af hwilka omständigheter hr Staaff drog slutsatien, att hr Axells omdöme i jernwägssaker ide war något att fästa fig mid. CCOAGMQ. Na NAR HA;SFoOn:son hyr Staaffj tilrärftamia