görande för tukt, ordning och samhällstrefnad skulle längre förbli utesluten ur swenska lagstiftningen. Myntfrågan. Kungliga förslaget om antagande af ett skandinawiskt myntsystem, grundadt på guld, har af riksdagen sändts till dess bankoutskott. Detta utskott har begärt sammanträde mellan ombud för lagutskottet och bankoutskottet för behandling af dela samma fråga, dels af frägorna om nya grunder för riksbankens sedelutgifning oh om ändrinz gar i lagen om enskilda banker. Inbjudningen blef af lagutskottet antagen. Folkskolelnspektionen. Efter motioner af hrr Jonas Andersson i Häckeuäs oh Per Nilsson i Kulhult har andra kammaren i onsdags för fin del beslutit, att till k. m:t skall aflåtas en rifsdagens anhållan, det k. m:t må täckas taga i öfmer: wägande, huruwida i landstingsområde, hwilket, såsom sådant, bidrager till folkskolewäsendet. lands: tinget må lemnas tillfälle att afgifwa förslag till folkskoleinspektörer, och att dessa skola åläggas årligen till landstinget afgifwa berättelse — Förjlaget förordades af flera talare, deribland äfwen rektor Berggren; men föll i första kammaren. Riksdagen. Andra kammaren hade i lördags att utse en ledamot till innewarande års ftatsrevision och föll detta wal på riksdagsmannen Jöns Pehrsson. Walresultatet war frukten af en slump, eller rättare sagdt, af en försumlighet hos dem, fom ombesörjt upfätiningen af den litografierade röstsedel, fom för landtmanuqpartiets räkning blifwit anordnad och af def flesta ledamöter begagna des. Denna fedel innehöll nemligen endast nam: net Lars Lif Olof, och enär kammaren redan under walförrättningen beslutit kassera såsom twetydiga sådana sedlar, fom innehöllo endaft namnet Jöns Pehrsson, emedan bland Sweriges alla fullmyn: diga män, till hwilka wid detta tillfälle mwalbarheten war utsträckt, sannolikt funnes många med name net Jöns Pehrsson, få yrfades. efter slutad up: summering af röstsedlarne att i konsekvens med nämnda beslut äfwen de sedlar, fom endast inne: höllo namnet Larsson Liss Olof, måtte kasseras. Härimot inwändes först af hr Hedin, att ide nå: gon tvetydighet med afseende å detta namn kunde anses ega rum, då hwar och en war öfwertygad att dermed ide menades någon annan än rifsdagsmannen Liss Olof Larsson, oh widare af hr Nils Larsfon i Jullus, att det war den wäsentliga fil: naden mellan de sedlar, fom innehållit namnen Jöns Pehrsjon, och Larsson Lif HOlof, att de senare just genom att uptaga namnet på den gård, Lissagården, der den åsyftade personen bodde, un: danröjt al twetydighet, och trodde fig talaren funna gå i god för att i hela landet ej funnes någon annan perfon med detta namn, medan namnet Jöns Pehrsson träffade in på alla med detta namn i hela landet. Samma åfigt delades af hr IJfwarsfon, hwarimot hr Uhr anmärkte, att han trodde sig weta att riksdagsmannen Lif Olof Larsson alldeles ide bodde på Lisfa-gården, utan på Vestanor. Ett ännu wigtigare inkast gjordes dock af hr Kör nigsfelt, som uplyste, att Lissagården wore ett ganffa manligt namn inom Kopparbergs län, oh att han bestämdt erinrade fig inom fin domsaga twå sadana, hwilkas egare, fom woro äldre män, hette Liss Lars Olsson, til följd hwaraf det wore ganffa antagligt, att de funde ha föner fom hette Lif Ölof Larsjon. Kammaren beslöt också, i riktig konsekvens med sitt beslut rörande de andra tmetydiga sedlarne, med 85 röster mot 64, att de fedlar, 63 till antalet, fom innehöllo namnet Larsfon Liss Olof!, skulle fasferas, och enär, bland dem fom erhållit stänkröster, det största antalet, eller 20, hade fallit på riksdagsmannen Jöns Pehrsson, få blef han på sädant fätt statsrevisor. Förslaget till ny tullstadga, hwarå arbetats fedan medlet af fiftlidne november, är snart fär: digt att lemnas till granskning af generaltullftys relsen, och i wissa delar af högsta domstolen, hwarefter endast återftår k. m:ts pröfning.