Norrländska Korrespondenten – 20 mars 1873, sida 3

Hwad nu blifwit kortligen anfördt synes mig ädagalägga behofwet af föreslagna jämwägslinier dels norr ut ifrån Gefle—Dala-banan och dels från någon punkt å den upåtgående linien wester ut mot riksgränsen. Rättwisa och billighet mot Norrlands innewånare bjuda ock att i någon mån göra dem delaktige af af Jon)anor å fördelar som genom anläggning af stambanor i södra o mellersta Swerige beredt dessa landsdelars befolk ning, helst de förra i fin mån bidragit till ans skaffande af de betydliga belopp, hwilka dessa ftams banors anläggning kostat. Förstnämnda järnmwägss linie skall sätta Norrland i ännu närmare och ine nerligare förbindelje med, det öfriga Swerige än hittills warit fallet, och, med undertrydande af den provinsiella afsöndring, fom ett afskiljot läge lätt nog framkallar, låta Norrlands intresfen och sträfwanden upgå i det gemensamma fäderneslandets. Af lika stor och hög betydelse för förenins gen mellan brödrarikena och deras folk är den ifrågasatta twärbanan till riksgransen. Hwad godt och nyttigt i detta afseende som fullbordande af den nordwestra stambanan redan wisat sig kunna ästadkomma, är ock att förwänta af oftaberörda nordliga twärbana; hwilken tillsammans med den upåtgaende linien fan upfattas såsom en fammans bindningsbana mellan ritets hufwudstad och Throndhjems isfria hamn wid Westerhafwet. Om således skyldigt afseende å Norrlands behof, om rättwisa oc billighet, om politisk klokhet på falla byggande af ifragaställda järnwägar, få torde en möjligen rådande farhåga, att det derför ers forderliga anläggningskapital ide skall funna ges nom inkomsten af trafiken å dessa järnwägar förs räntas och amorteras, icke böra afhalla från föres taget. Men äfwen i i filtnämnda affeende förefins nas sätra utsigter om god afkomst, hwilka i fin mån upfordra till företagets utförande. Det gods. som kommer att å de föreslagna järnbanorna forge las, blifwer företrädeswis malmer, tacjärn och stångjärn, kol och andra skogsalster jämte spanmål och ladugärdsprodukter, alt waror, hw lka företrädeswis stapa en inbringande trafik. De ända till relingen fullastade ängfartyg, hwilka i reguliera turer gå mellan Stockholm och de Norrländska fus sterna, ädagalägga nogsamt, huru liflig famfärd seln med Norrland är; och det lider ide twifwel, att ju åtskilligt af det gods, hwarmed dessa ångs fartyg lastas, skall åtminftone under den tid, fjös kommunikationen är ftängd, taga fin mäg å ifrås gawarande järnbanor. Det förhöjda wärde, fom den inom banornas trafikomräde belägna jord mäste erhålla, skall och i fin mån, om än endast medels barligen, göra samma banor fruktbärande få mät för Norrland enskildt fom för landet i allmänhet. Den hufwudsakliga riktningen af ifrågaftälda järnwägar är genom det föregående gifwen; men, på sätt af förr äberopade särskilda framställningar finnes, räda inom Norrland olika äsigter rörande sträckningen af wissa stycken af desamma. Oftris digt är, att norra stambanan bör fortsättas från Storwik till Hybo i Helsingland äfwensom att twärbanan, från riksgränsen räknadt, bör sträcka sig till Aspåsnäset eller Krokom. Hwad deremot angår det norra stycket af den upåtgående banan fordrar en åsigt, att detsamma skall gå genom öfts liga delarne af norra Helsinaland och Medelpad till en punkt i närheten af Ångermanelfwen, till hwilken åsigt Westerbottens läns landsting och slutit fig af det naturliga och äfwen upgifna ffä let att nordliga ändpunkten af sistberörda bana dymedelst komme närmare Westerbottens sydliga gräns. En ytterligare slutföljd af omförmälda mening är, att twärbanan borde förft mid den föreslagna punkten i närheten af Ångermanelfwen wika af westerut och fortsättas til Aspåsnäset. En särstild mening, som å den af deltagarne i Hern: ösandsmötet ingifna karta jämwäl finnes antydd genom updragande af en blå linie, will, att twär banan ice skall omedelbart mid Torpshammar wike af wester ut, utan i nordlig riktning gå upp til Håsjö, beläget i Ragunda socken af Jämtland: län i närheten af och föder om Indalselfroen samt derifrån fortsattas ut til Aspåsnäset. Sak nad af erforderliga medel har beklagligen förhin drat nöjaktiga undersökningar på förhand af så lunda upgifna särskilda riktningar, likasom brister på lämplige undersökningsförrättare icke heller med gifwit, att, på fätt en inom Westernorrlands lä tillsatt järnwägskomite hemställt, låta på fomitein bekostnast särskildt undersöka den delen af linie B, fom ginge genom Westernorrlands och Fämt lands län. Under sadana förhållanden wågår ja ide fälla något kategorisskt omdöme om den ene eller andra sträckningens företräde. Churu jag delar de af Westerbottens läng landsting byft od) uttalade förhoppningar, det norra stambanar en gång, möjligen inom en ide få aflägsen fram tid, skall warda utsträckt till aränsen af efler kansf,