Höga anor. Ur ett enföldt bref från en i Norge resande landsman meddelar Jönk. T. föl jande: .. Jag spårade Ribbingska slägtens gamla urhem Gärdet eller Gärdegården i Bergens amt, Etna socken, och lärer der finnas gamla sägner om Ribbungarnes fejder mot konung Sverre. Gamla bondeslägter finnas, fom räkna fina anor från de gamla konungasläg erna och äro deröfwer mycket stolta. Karl Johan gästade en dylik man mid namn Tofte i Guldbrandsdalen, ättling i rakt nedstigande led från Harald Hårfager. Ett gammalt bord mar dukadt för 2 personer; grefwe Brahe tog för afgjordt att den ena platsen war för honom, men Tofte fade: förlåt, hr grefwe, mid detta bord har ännu ingen ätit, fom ej warit af kunglig börd — och få fatte han fig ned jämte kungen. Brahe fid äta med den öfriga upwaktningen. Sill. Från Norge meddelas, att wårsillsisket skall nästan hafwa misslyckats, då hitintills blott 130,000 tunnor erhållits, fom utgör endast af medelfångsten under wanliga är. När blott en kort tid ännu återstår för fisket, är wäl ock föga utsigt till någon wäsentlig förändring i resultatet af årets klena fångst, men man war ej helt och hållet oberedd på sadant, alldenstund sillen under senaste åren minskats i antal och äfwen till en del wisat sig wara af mindre storlek. Kristina Nilsson hade den 27 Febr. fin al skedsbenefice på kejserliga operan i Petersburg, då hon sjöng Margaretha i Faust. De ovationer, fom derwid egnades fångerfran, skrifwer S:t Pe: tersburgen Zeit., öfwerträffade allt hwad man i den wågen fett. När hon i andra akten inträdde på scenen, emottogs hon med stormande bifalla: betygelser; i tredje akten, efter juvelffrins-arian, blefwo dessa än mera stormande, och till henne inkastades ett par präftiga örhängen af smaragder och stora briljanter, flera praktfulla buketter och en stor frans med inffriften: Vivat Margaretha! Sångerskan sjöng juveljfrins-arian ånyo, entujiasmen kände inga gränser mer, och då hon mid tredje aktens slut inropades, öfwerhöljdes hon bot stafligen af blomfterbutetter. J fjerde akten för: nyades ovationerna med fördubblad ftyrka. Till sängerskan öfwerlemnades en adress med tusentals undertednade namn, i hwilken man beklagade att hon ffulle resa. Adressen war instucken i en ring, uti hwilken en stor briljanttår war infattad. Derpå framlemnades till henne en lagerkrans af guld, som blifwit anskaffad af publiken på galles riet, fom med 30—10 kopek repartiserat om den. Allt detta beledsagades af ett regn af buketter, med instrift vå franska: Återkom mart! Efter femte alten fortsattes blomsterkastningen, och till divan lemnades åter en krans med inskriften: Duschenka. En del af publiken gjorde fig nu i ordning att gå, men blomsterkastningen och ropen fortforo och sangerskan framträdde å nyo, fastän mydket trött, sjöng en tysk och en rysk romans. Som orkesterns ledamöter aflägsnat sig, adompagnerades den första romansen af kapellmästaren Busoni och den andra af fru Risjen-Salomon. Slutligen bars fru Nilsson af fina beundrare ned i wagnen, och hon estorterades af kavaljerer till häft till sin bostad i Hotel de France, på hwars särskildt dekorerade trappa en musikkar utförde under en fackelbelyoning ett par nummer. Nordsleets undergång. De twå engelska mastinisterna samt den engelska passageraren Bell, fom woro ombord å Murillo och som, efter det Murillo anhållits i Cadiz, wände tillbaka till Eng land, hafwa nu instält fig inför Greenwichs polis: domftol och der afgifwit förklaringar, hwilka öfmerensstämma med hwad de förut skriftligen meddelat de engelska tidningarne. Mest betecknande är andra maskinistens vitnesmal. Han befann sig framåt kl. 11 på aftonen i fin hytt, fom mar belägen un: der kommandobryggan, då han hörde bullret öfwer sitt hufwud famt änghwisslan. Han anade, att något måtte wara på färde, och sprang upp; ban sag då, att de woro nära att ftöta på ett stepp, och sirart derefter törnade Murillo på Rorthfleet midskepps. Han hörde folket på Northfleet strika öfwergif of ide, sånd oss edra båtar! och han ropade till swar wi skola ide öfwergifwa eder! Det kunde nämligen icke falla honom in, att kaptenen på Murillo kunde wara nog omenff lig att lemna de nödstälde åt sitt öde. Skeppet, fom de rände på, hade lanternor uppe. Han gick ned i waskinen ett par minuter, och då han åter fom upp. Märkte han att Murillo ångade wi dare. Kaptenen hörde skriken och ropen, hwilkas betydelse måste warit honom far, änskönt han ide förstär engeska spräket. Rorrlands Järuwägssystem. FForts. från föreg. n:r).