Korrespondens Jämtland i mars 1873. Herr Redaktör! Hår i prorinsen är alt snart sagt på tok — tac ware skogsförödelsens styggelse. För höpundet bjudes 2 rdr 75 öre, säger trå riksdaler 75 öre, att afhemtas hos säljaren för att transporteras från 5 till 7 mil och deröfwer. Nyligen begärdes 1 rdr 50 öre för lispundet råghalm a Östersunds torg, der tillförseln af foderwexter i öfrigt är yt: terst sparsam. Sistlidne torgdag betaltes twå rdr lispund på samma plats för medelmattigt hö. Wedpinnarne, i allmänhet sura och ofta huggna utaf halfruttnade i windfällen, fem a sex riksdaler lasset — något ordentligt mått i småhandel med denna förnödenhetswara kommer icke i fråga. Ne duserad till storfamn kommer den på 20 rdr. IAfwundswärda Rorrland har man hört Stodholmare säga, med tanken fästad på att wi skulle äta fogel hwarje dag. Tackar ödmjukast! Nå! tienftfolk och arbetare da? De som inte har dragit till skogs masa sig i hemmen, troget efterlefwande den satsen då fraga är om tjena eller eljest mwerifälla arbete: Mä träng int om Dir. År man riktigt nodstäld fan man, ibland, efter mycket parlamenterande få till swar, af de manliga: willen ge mä two banko dan få får je wall försöök å bjelpn, etter fem han ä nödi. Af kvinnan: en riksdaler om dan o. s. w. Men fom winter dagen är fort och jämten är rädd fom barn för bufen att förrätta utsysslor efter skymningen, da han inte är i färdwag förstas, få hinner han knappast mera än äta — och sofwa. Höpriserna narra flertalet jordbrukare att min: ska ladugarden, hwaraf följden i de flesta fall torde blifwa ett wanskött hemmansbruk. Fortsätter få dana godar någon tid bär det på tok. De inströmmande pengarne blifwa utan twifwel flyktiga gäster, ty sparsamhet och omtanka för den onda dagen triss ej bra tillsammans med stinna fame for. Saledes: stogarne åt fanders, derefter för dem och arbetsförtjensten influtna pengar, jord brutet i lägerwall och till sist — till Amerika med befolkningen. Ju närmare fjällen skogsförödelsen närmar sig, ju större förbannelse lemnar den efter sig. Få se out några artionden! Åkrar och ängar stola swara härpa, om ide befolkningens moraliska och efoncmista standpunkt. Hur war det ej i norra ådalen före och efter skogsafwerkmngens widtagande? Skulld fria bönder inleddes i accord med hrr erportörer. Pengar erhållas snart sagdt efter önskan. Kontrakter blifwa icke noggrant upfylda, hwarför hemmanen intecknades, hwilka till sist ftannade i patronernas händer. Dessa lemnade mwården om jordbruket at wår Herre — eller fingo grannarna på wissa billiga wilkor afberga grödan. Så war förhållandet nämligen med tre större hems man hösten 1857: de befans med å rot ftående gröda den 22 oktober. Detta war i S—u foder. Ej bättre war förhållandet i de nedanföre belägna sodnarna, hwarom wore för widlyftigt att orda. Af denma oreda i det bestaende blifwa många li dande, utan att på något fätt funna taga fin skada igen. En för tillfället Resande. Tvdet till charaden i öregårnde n:r är: