Norrländska Korrespondenten – 15 mars 1873, sida 2

förment förmåga att funna trolla, utransaka förs borgade ting och mera sådant. Denne infann fig och gaf med en trollkarls Hela outransakliga, fasawäckande wardighet befallning att eld skulle uptändas i de rum, som tillhörde de bada kvinnorna, nämligen twå å nedra och twå å öfra botnen. J alla rummen hölls watt för elden men detta hindrade ej, att kol kastades från brasorna kring wäggarne och å dem brände runda Hål genom tapeter och förhydningspapp samt an: tände själfwa brådwäggen. Sedan elden i kakelugnarne brunnit ner, stängdes spjäll och luckor, hwarefter en grundlig underföfs ning gjordes innan wakten lemnade de öfre rum men. Men hwad händer? Inom en fort stund trängde stark rök ner från öfra waningen och mid efterseende fans eld i alla gångkläderna, hwilka förwarats i det ena af dessa rum. Elden, som mar sa ansenlig, att klämtning från kyrktornet på börjats, slädtes först sedan elswa klädningar m. m. blifwit förstörda. Denna olydliga utgång beröfwade trollkarlen alt anseende. Han begaf sig till sitt land igen och spökeriet ej blott fortfor fom förut utan ups trädde oc i nya former. Fran en mur, fom sammanbinder eldstäderna i rummen på nedra botten, blefwo af osynliga hän: der tegelstenar lösryckta och slungades med en be tydande hastighet mot alt, som fans i rummen skört och bräckligt, samt sönderslogo fönsterrutor, speglar, tafwelglas och porsliner m. m. Oaktadt de försök, fom gjordes af en nu efterskickad, i grann: skapet boende flicka, den der ansags böra ha förs stand i dylika saker, fortsattes spelet och då ilutlis gen äfwen personerna traffades af dessa tegelstenar, yhwilka kringflögo i de mest förwånande riktningar och under sin bana beskrefwo fullkomliga cirklar, måste i söndags morgon de bada tvinnorna flytta in, i huswärdens enstilda rum. Samma dag uns derrättades kyrkoherden Håkansson om saken med anhallan att han wille infinna sig, hwartill han dock ej hade tid, utan kom i hans ställe pastor Rorberg, som hade tillfälle bewitna, att spökeriet forföljde de båda kvinnorna äfwen i deras numaz rande bostad. Då de nu flyttades — i hans närwaro — till en bryggstugukammare, slungades afwen här öf: wer alt i rummet brinnande kol och ett af dem träffade pastor Norberg på halsen innanför kragen och sedan den äldjta gumman blifwit induren i sin sang — derwid hon redan i dörren möttes af en flygande eldbrand — kastades massor af glöd och afta från spiseln i sängen och då i anledning häraf glöden skulle bäras ut, rycktes den från styffeln och kastades till baka in i rummet. Nu företogs ytterligare en flyttning till en annan gard, der första natten förflöt lugnt men owäsendet derefter ater widtog. AÄfwen härifrån ha de mäst flytta oh bo nu åtstilda i hwar sin gård. Smellertid fortfar spökeriet i deras gamla rum, hwarur på pastor Norbergs inrädan alla mööbler utflyttades, derwid glas och porslin inburos i ett herberge. I sjalfwa dörröppningen blef en Del deraf sönderflaget af kritbitar, som kommo flygande från en i ena hörnet af herberget befintligt frit: uplag; och då, till undwikande häraf, det öfriga porslmet nedlades i en korg oc omsorgsfullt dfwertäcktes af mattor, blef ett på en hylla staende strykjärn med kraft kastadt i korgen, hwilket uprepades sedan drangen tagit det från korgen och satt det undan. Derefter blefwo af fyra i her: berget innewarande personer en träffad i hufioudet af ett mjoltrag, en annan af en mjölksil, en tredje, dot utan att saras, af en förskärareknif och madam Landin själf af ett grytlock, fom till: fogade henne ett mindre får 1 hufwudet. Detta är sjardingsmannen Hallgrens och pastor Norbergs berattelse. Hwad tänker wäål läsaren om alt detta? Faststäldt riksdagsmannaval. K. befhde i Westernorrlands län Har den 28 februari meddes ———————