Norrländska Korrespondenten – 11 mars 1873, sida 3

Alfred Lundberg berättade att han genom fön: stret fett Platzman oh Lundqwist utanför på gar tan, der de rde owäsen och skrik, att han fett Lundström komma ut genom porten och öfmers falla Platzman, då vitnöt gått ut för att hjelpa den sednare säg han Lundqwist med knuten hand tilldela Lundström ett flag vå fäften; hade ej fett något mera flag utdelas, men hade hört I. A. Strandell skrika: hmwarföre skulle han flå mig!. E. R. Östergren hade fett Lundström sparska till Engström samt den sednare slå till Lundström med wästen. Hörde Platzman och Lundqwist skrika och föra owäsen på gatan. Ä Pigan Helena Lundström hade sett Engström och witnet Östergren inne på gården der Lunds ström bor och att Engström och Lundström warit i handgemäng med hwarandra samt att den förre slagit Lundström trå flag med wästen få att det smälde ki: fom något warit i fidorna. Witnet hade derefter ått ut på gatan der hon mött Foh. Strandell, om wille öfwerfalla och flå witnet men blef derifrån hindrad af, om ref. hörde rätt, Platzman, hörde någon sedan skrika: han är här, han är här, fom an! Hustru Maria Lindberg såg en större oh en mindre person — båda Strandellarne — gå till Lundström wid porten oh kalla honom lathund, då Lundström sagdt (jag skall hjelpa er för lat: hund, oc) straxt derefter ropat: de huggas med knif, såg Lundström wara något full. De tilltalade hade upkallat ett witne Christina Charlotta Pousctt, för att få henne hörd, men fom bon är skrifwen i annan stad och åklagaren ej kände henne, få kunde detta på dennes bejtridande, ej nu få ske. Under det förhöret pågid erhöll rätten, från la: sarättet, der Lundström wårdas, ett af d:r Mopf: berg utfärdat intyg at Lundströms sjukdom ännu är af den betänkliga beftaffenhet att något bestämdt utlåtande ännu ej kan afgifwas. Målet blef upssjutet till näfta måndag för flera witnens hörande och för att afwakta hwad utgång Lundströms sjukdom får. Enkan Sundsten blef i daa jämlliikt ordninass