Norrländska Korrespondenten – 6 mars 1873, sida 3

hvar sak har sina gränser, och om ni drifver er förföljelse till det yttersta, så kunde ni likväl ha missräknat er. Nörgel skrattade. Hvad menar ni egentligen med förföljelse?? sade han. äOm någon här är förföljd, kan det endast vara jag. Er egoism blir verkligen upprörande! Har jag då uppdragit åt er att rädda mig? Om ni ryckt mig undan döden endast för att förneka mig alt hvad jag önskar, då undanber jag mig er välgerning! Och dervid slog han med den knutna handen på bordet, så att alla föremålen på det dansade omkring. PHvad är då detta? sade han vidare, upptagande ett nedfallet papper och läsande; Undertecknad, föreståndare för åFöreningen för räddning ur lifsfaran har äran härhos till er öfverlemna era statuter . . . Nothnagel ville rycka papperet ifrån honom; men Nörgel höll honom tillbaka med den utsträckta handen och läste det lugut till slut. ?Så! sade han djupt skakad, sedan han genomläst hela skrifvelsen, ändtligen har jag sålunda nyckeln till er hemlighet, ni vidunder, ni menniskoröfvare! — Ni ville bli president, och derför drog ni mig ur vattnet, för att förlänga mina jordiska kval . . . men spratt för spratt ... ni skall icke bli president!? Nothnagel blef körsbärsröd i ansigtet. ?Det få vi se!? skrek han, ejag skall likväl erhålla presidentskapet, ty jag har räddat ert lift? På hvad sätt vill ni bevisa det! skrek den andre å sin sida; jag kunde ju t. ex.