Norrländska Korrespondenten – 6 mars 1873, sida 3

Från utlandct. På åtskilliga ställen i Tyskland ämnar man den 18 högtidlighålla tjugofemte ärsdagen af den nationella resningen i Berlin 1848, hvilken tildragelse betraktas fom en inledning till de följande politiska omhwälfningarna i Tyskland och fom ett första, om än misslyckadt, steg till återstallandet af rikets enhet. Att göra dessa Erhebungstage! till en allmän fest för nationen har doc icke welat lc: fas, emedan arbetarebefolfningen med def ledare ide bry fig om år 1848. Det tyffa arbetarepartiet will nog — heter det — högtidlighålla den 18 mars, dock ide fom någon nationelt tyft fest, utan i egenskap af andra årsdagen af den kommunistiska resningen i Paris. Den Lasker Wagenerska saken har i Tyskland haft det goda med sig, att pressen med anledning af henne uptagit åtskilliga frågor af sedlig och samhällelig wigt till belysnings. Sa framhålles bland annat lyxens inflytande, som i närwarande tid måste wara förderfligt, då stora rikedomar har stigt förwärfwas på handelns och storslöjdens område af män, fom endast fällan hafwa den nödiga själsbildningen för att göra ett godt bruk af dem. Hos dem yppar fig lyren barbariskt prål, dyra och tråkiga fester och högt lefnadssått, men fällan i en förådlad smak. De begge klasserna, egendomsherrar och ämbetsmän, böra först som sist afstå från hwarje försök till täflan med handelns och industriens stormän, hwad lefnadssättet mid: kommer. Denna insigt, yttrar Nationalzeitung, jafna wåra högre ämbetsmän de stora städerna att för mycket, och de störta sig i elände genom att inträda på den wädjoban, der den ene söker öfwerbjuda den andre i det yttre upträdandet. Och tywärr upfostrar man i dessa kretsar äfwen barnen till denna oberättigade lyx. Genom mö drarnes lättsinne och fädrens swaghet upfostras is synnerhet döttrarne så, att de, när föräldrahemmet uplöses, blifwa odugliga och olyckliga warelser. Det slägte, som upwäxer i sådana förhållanden, skall skörda bittra lidanden deraf, om ej en bättre insigt snart gör sg gällande. Haktadt det i Spanien ännn icke kommit till något alwarligt störande af lugnet, synes dock förtroendet till den republikanska regeringens bestånd och fasthet ide wara synnerligen stort. Wäl har Castelar i fin rundskrifwelse till Spaniens utländska sändebud försäkrat, att spanska nationen efter moget öfmermägande och ide i följd af en öfmerraskning infört republiken, men åtskilliga berättelser från de spanska provinserna antyda, att konungens tronafsägelse kommit mycket owäntadt, och att man i det närmaste upfattar republiken som ett tillstånd, hwarunder man är fri från hwilken regering som helst. Många wälmående familjer hafwa redan lemnat Madrid, och många andra bereda sig att afresa från staden. Tillståndet i hufwudstaden är icke så lugnt, som regeringen låtit påskina, och en ministerkris har inträffat redan inom de första fjorton dagarne efter republikens utropande. I Bar