Norrländska Korrespondenten – 1 mars 1873, sida 2

tanswärdt sått wid hwarje misswäxtär. Den som gifwer skatt efter fin årliga inkomst, fan wara ffattefri, när han ej haft någon behållning, men då ffatten är bunden wid jorden, måste han utgå. Och kronan har ingen misskund. Hon tager för en jämförelsewis obetydlig penningskatt bondens sista fo, alt hans bohag: och flutligen hans gård. Tusental äro de familjer, fom under: misswäxtår sålunda fått gå från hus och hem, från gammal fädernejord. Men detta är icke frihet. Fri man på fri jord — är således bondens lösen i wåra dagar, och han ffall Helt wisst ej låta detta kraf falla, för hwilka tillmälen han än må utsättas, och huru mycket wise wän wilja söka öfwertyga honom om, att skatten år en fördel för honom och hans stånd. J sitt oförstånd skall han undanbedja sig denna fördel. Tack ware wåra odalmäns hofsamma och lugna lynne skall man helt wisst gå mot detta mål utan öfwerilning, men med fast beslutsamhet. Några år förr eller senare gälla här mindre, blott gvundjatfen blifwit godkänd och wägen öpnad. Oh för wår del funna wi ej ogilla denna fänsla och detta föreställningssatt. Fastmer skada wi deri ett upwaknande af den gamla nordiffa fjälfftändighetsoch själftånslan, fom utgjorde Hufmuddraget i wåra fäders lynne wid den tid, — då ingen flaf och ingen herre morden hwar odaldonde war en man för fig — såsom Geijer sjunger. Det är Sweriges bonde, fom under århundras den, i farans stund, mer än en gång wärnat mårt lands frihet och själfständighet; det war han, fom bar de tunga bördorna och tåligt led wedermödorna, när andra samhällsklasser kastade dem ifrån sig; det är i hans undangömda tjäll gammal swensk odling och fed, med saga och fång och sprak, tvarlefwat, sedan de blifwit glömda af oss, som falla of bildade och Hherrffap. Han har stora anor, och de anorna gå tillbaka — om ock genom tider af betryck — till tider af frihet och oberoende. Och swenska bonden skall ej wara dessa minnen otrogen. Han skall göra fin gamla bördsrätt til fri het gällande, och han skall, när en högre bildning lyser i hans själ oh i hans hem, fast bewara det fosterländska och dermed kanske rena äfwen oss och wåra barn och den falska bildning och det onaturliga lif, fom wi tillegnat of och hwarmed wi hotas, jå wida ej hjelp kommer, med den flägtförsämring (deägeneration), för hwilken många fordom mäktiga ätter redan gått under. Så djupt hwilar denna grundffattefråga, fom flertalet nu blott aktar såsom en hushällsangelägenhet, och få mycket innebär för framtiden Hela denna rörelse — gemensam för hela norden — i hwilken herrskapsklassen (ty dit hänföra fig både dLintelligensen och Danneljen) fer något fam hällswadligt. Så hafwa alltid de maktegande betraktat nya samhallslagers upkomst. Så upfattades tredje ftåndets e(städernas borgerskaps) upkomst till matt och inflytande af de förut rådande ständen; så skola kanske också bönderna i fin ordning en gång up: jatta torparnes och tjenarnes upstigande i jamfuns det. Men den menskliga utwecklingen går fram, oemotståndligt, mot allmän uplysning och frihet, och will ej weta af att ett fåtal ,förpaktar ljufet, att åter tala med Geijer. OM hwad mången få lunda i dag upfattar sasom ett inbrytande mörker af okunnighet och råhet, skall i morgon finnas wara en ny och ljusare dags upgång, sedan de dimmor blifwit skingrade, fom måhända till någon tid skymde fynranden. Till justitieombudsman återwaldes i lördags enhälligt N. A. Fröman och till suppleant revifionssekreteraren C. F. Swedelius. Det är att hoppas att detta höga och hedrande förtroende skall sporra hr Fröman till att ytterligare fortaå vå den wän