Norrländska Korrespondenten – 27 februari 1873, sida 2

sJamma vm yr Dedbes hade sagt i sitt bekanta an: förande. Sedan nämligen utskottets ordförande, hr Sjöberg under starkt bifall från kammarens sida förklarat, att grefwe Sparres yttrande endast för: anledde honom att begära bifall til betänkandet, samt hr Hedin, fom hade begärt ordet wid ett af grefwens personliga angrepp mot honom, hade, likaledes under allmänt bifall, förklarat fig afstä från. ordet, upträdde hr Huss och framlade ett förslag till bejlut, af innehåll, kammaren, emotseende k. m:ts beslut om d. d. m. masskröning, ide fann det wäckta förslaget till någon widare atgärd föranleda. Ör Huss motiverade detta sitt förslag dels med en framställning om kröningens betydelse ur religiös synpunkt, dels med anförande att ett rent bifall till betänkandet kunde tydas såsom uttryck af mindre wänliga tänkesätt mot den nye fomungen och sasom innefattande en önskan att han ej måtte låta fröna fig, och att han således skulle blifwa den förste konung på 600 år, fom ej blifwit krönt. Hr Törnfelt afslöt öfwerläggningen med ett uttalande emot Äsmörjelsen såsom ett påhitt, Dwilfet då det upfans, hade för ändamål att flå blå dunster i ögonen på den stora masjan och inbilla henne att den smorde uphöjdes till någon slags halfgud. Då talmannen härefter gjorde proposition på bifall till betänkandet och förklarade densamma wara med öfwerwägande ja beswarad, begärdes af hr Huss votering, hwilken utföll med 124 röster för utskottets förslag mot 51, som woro för det af hr Huss framställda förslag till beslut. RNesultatet af den inför sullsatta gallerier förda öfwerläggningen oc den begärda voteringen hade således blifwit, att en stark majoritet af kammaren voterade rent bifall till det utskottsbetänkande, i hwilket grefwe Sparre hade Haft all möda ospard att wisa att hr Hedins avancerade åsigter hade fått ett uttryck, och till detsamma betänkande, hwilfet af hri Huss hade betecknats sasom ett mitnesbörd om mindre wänliga tänfefätt mot fomme gen och sasom uttryck af en önskan att konungen ej må låta fröna jig. Wi befara att dessa herrar, genom att framkalla detta resultat, ice mycket bidrogo att godtgöra det missgrepp, fom talmanskonferensen hade lätit komma sig till last, då den föranledde förslagets framställande, och att de icke gifwit anhängarne af kröningsseremonien nagot synnerligen wälkommet handtag, likasom de knappast kunna antagas hafwa bidragit att gifwa saken en för konungen personligen behagligare wändning. Lagutskottet har wid en förberedande behandling i alla hufwudsakliga delar godfänt regeringens förslag till ny dissenterlag. Landtmannapartiet gaf i fredage afton fest för Björnstjerne Björnsson å hotel Suede. Sedan balarna blifwit framsatta, upträdde först grefwe Arwid Posse och föreslog en skal för det gamla, fria Norge i högstämda, kraftiga oc anilående ordalag. Efter honom föreslog hr Key en skäl för heders gästen och skildrade honom såsom skald, såsom dramaturg, sasom novellförfattare och såsom talare. Han omnämde derwid det förnämsta af hwad han åstadkommit i hwarje branche och hwarigenom han förwärfwat sig ett stort namn icke blott i norden, utan i hela Europa, och påpekade dessutom huruz som han kämpade för hwad fom jämmäl utgör målet för landtmannapartiets sträfwanden. Hedersgåsten, som beswarade denna skaäl, började med att erinra om hurusom man wid alla felttal har stor benägenhet för öfwerdrifter, och påstod han, att den, som föreslagit skalen för Honom, odså wisat att han ide utgör något undantag från denna regel. Hr Björnson skildrade derefter i allmänna drag ställningen i Norge, fådan den warit och fådan den börjar blifwa, och den han tydt fig finna ha ett wisst syskontycke med swenska förhållanden. — —222 ——