Norrländska Korrespondenten – 25 februari 1873, sida 3

— HB ENAS REFERAR MAME INCE ENE FA EHASOT e D Hwarjehanda Eldswåda i en djurgärd. Wid den eldswåda, fom för tort tid sedan förstör e Barnums museunt i Nemyork, blef eckså Hans stora samling af lefmans de djur ett rof för lågorna. Ameritonfta tidnins garne innehålla oms:ändiga skildringar of denna hemsla tilloragelse: Då lägorna angrevo djurgårs den, wiijade djörnarne och tigrarne mesta fruttan. Med förfärlig krart tastade de fig mot wäggarne i sina burar, förfötte att fönderbryta dem och mrås lade af all matt. Twå fullwufrna elefanter och en elejan:unge funnos i djurgården. Modren och ma gen fröpo tätt intill hwarandra, hon lindade fis snabel kring ungens lropp och mädrade emettanåft, då röfen böriade intränga; annare förblefwöndjuven lugna. Den tredje elefanten, fom kommit dit för blott tre dagar sedan, wand ade i början. oxoligt fram och tillbaka, men lade fig slutligen helt stilla på knä. Alla burarne woro stängda med. fås och olyckligtwis funnos nycklarne ej till hands. Släckningsmanskapet bröt derför derför upp elefatitburarne och törföfte att få ut diliven; De förnäme ita elefanterne följde ockjå willigt, under det att modren förtsarande höll snabeln lindad fring fin unge. Men den tredje elefanten rörde sig ej ur fläcken, utan måste lemnas att brinna inne. Af de tio kamelerna kunde icke heller mer än em fe föras, de andra stannade hårdnackadt lvar. De twå isbjörnarne gjorde förtwiflade ansträngningar att komma ut nr fina burar, men det lyckaden ej, fafts ån jernsträngerna böjde fig under deras wäldiga ramar; De målte stryka med. Aporna glodde först nyfiket på lågorna; men snart började de att wäsnas, smackade, skreto och tjöto od ruskade på iernsträngarna. Strutsarne höllo sig lugna; lamaz djuren, valbufflarne oc elgen slälfde af ängest. Lejonets ätslilliga rytande, tigerns dofwa morrande, leopardens skarpa, skärande tjutande, apornas snattrande, rädjurens och giraffernas skri och swinens grymtningar förenade sig till en hämsk konsert, till ett enda wäldigt haf af orediga ljud, i hwilket tiEu slut intet enda särskildt djurläte tunde tydligt förnimmas. Slutligen inhöjde elden hela djurgården; tonerna blejwo alt swagare och swagare, tills ändtligen allt blef tyst. Lejonets rytande hördes ännu, då alla de öfriga wilddjuren tystnat: men äfwen detta förstummades fnart, och en rykande hög af nedfallna, förtolade bjelkar och sparrar betäckte inom fort tvarlefworna af de lefwande stekta djuren. Den blida winter, fom fortfarande råder hes oss, till stort men för wårt bergsbrut och för. alla de arbeten, hwilkas möjlighet betingas af 18 och slädföre, uppträder äfwen längre söderut. J Tyftland har man på längliga tider icke haft så mild wäderlet under årets första månad. Der är wicst ide få sållsynt, att träd och bnskor flå ut och att styfmorsblommor, hwitsippor och oxläggar blomma wid denna årstid; men att rädisor fås på öppet land, att Hallon och multron bära rntt, att swalorna wisa fig på enstaka ställen, och att man flår nytt gräs i Jannari, det förefommer ide ofta. Det påstäs i allmändet, att wintern mäste wara tall, för att det följande året stall bli godt. Att det ide är aldeles nödwändigt, wisar året 1834, hwars fförd mar en af de bästa i detta århundrade. Och litwäl war winteru förut owanlig: mild. Det årets min war utmärkt godt. Korn och bwete fförden war riklig. Fodrets utmärfta beskaffenhet ers satte fullståndigt den mindre affaftning, man på grund of torfan erhöll. Äfwen då spådde man ett dåligt år oc pästod, att höstjäden, fom tommit för fott, stulle förderfwas af snö och frost: men tornstörden blef, som sagt år, utmärtt oh fom dlort en månad tidigare. än wanligt. Bra botemedel... En man i Ohio, fom hade hustru och tre. barn, plägade ofta wistas på en biljard, i stället för att wara hemma i fin familj. En dag trädde hustrun dit in med de tre barnen och slog fig ned der bredwid honom. Mannen blef urficnig och ropade: — Det är rittigt fam! ag wet det, swarade hustrun, och du bar få länge burit skammen, min wän, att jag beflutit att hädanefter dela den med dig, och dermed tog hon upp fin sticksöm och beredde jig att tillbringa aftonen der. Mannen gid hem wida tidigare än wanligt och har fedan dess ide widare blifvit sedd na