Norrländska Korrespondenten – 20 februari 1873, sida 3

icke bekänner; trettio, om i morgon inga nya sigurer visa sig på taflorna, och kanske tjugotem, om den skyldige upptäckes. Arme slaf, hvad hade du att göra med så högt sväfvande drömmar? Jag vill glömma alt och icke tänka mera derpå. Ack, huru sömnig jag är i afton, tillade han gäspande. ÅJag vill bedja till Gud, han skall upplifva mig.? Och Sebastian knaböjde på den matta, som tjenade honom till säng: men uttröttad af dagens arbete och sjunkade tillbaka mot en af atelierns pelare, vaknade han ej förr; än de första solstrålarne trängde in i rummet: Klockan i klostret San Francisko slog half fyra, då han gnuggade sina ögon och sina armar, för att blifva fullkomligt vaken. Upp late pojke, sade han; adu har ännu trenne timmar, under hvilka du är din egen herre. Begagna dem, arma slaf. När de vakna upp, är det god tid att påtaga dig och bära dina bojor: mod! Du kan hela tre timmarne göra hvad du vill. Det är litet nogv Gossen, som nu hada blifvit kry och munter, gick fram till Villavicemios stafflett. i (Forts.) TYST TIER ENE TE RS NS S DDAHN