Norrländska Korrespondenten – 18 februari 1873, sida 2

Nej, sennor ho aEller du, Suarez?) )Ack nej!? eSkulle det vara Gaspar?) !Åtminstone nekar han dertill, sennor Murilloo sade Yerez. äOm han nekar, så måste vi tro honom, svarade Murillo. KMen hvam kan det vara? Detta hufvud har icke af sig sjelf stält sig på Villavicemios duky KVid vår kära fru, sennor Murillo, sade Cardova, den yngste eleven, aom man får tro Gomez och den lilla Sebestian —2 Nå?n äKDå är det Zombi, den — Cardova afbröts af eleveenas allmänna skratt. ÅJa, I må väl skratta åt mig, tillade han lifligt, amen I måsten medgifva och kunnen ej neka, att sedan någo tid saker hafva passerat — saker, som icke hvarje dag förekomma Det är sant, ty det eger rum om natteno. svarade Villavicemio. oHvilket sker om natten? frågade Murillo, utan att bortvända blicken ifrån det beundransvärdt väl målade Madonnahufvuvudet. Cardova började berätta: aEnligt er befalluing, sennor, lemnar ingen af oss atelieren, innan vi lagt alting på sin plats, rengjort våra paletter, rentvättat våra penslar, iordningstält våra staffletter och vändt duken på våra taflor innåt. Nu, sennor Murillo, finna vi sedan ungefär en månad hvarje morgon en elevs penslar fulla med färg, en annans palett nedsmord och än är en arm fullbordad, som om afton blott var skisserad; än