De bägge åbörarne af denna förklaring utbrusto i ohejdadt skratt; ty äfven länsmannen bade nu återfått modet och vågade instämma i munterheten. Uppträdet slutade med en lyckönskningsskål i anledning af pastorns så oförmodadt återvunna helsa. Då han kom hem, föll han sin hustru om halsen och sade: — Maria. gud vare tack ock lof, nu luktar jag inte mera! Pastor Fältman och hans yastorska lefva ännu friska och nöjda, omgifoa af en skara blomstrande baron, men när pastorn sitter vid vwhistbordet med handen full af matadorer och spelet går illa för de andra, säger altid kaptenen gudmodigt leende: — Herr pastor, nu har ni bestämdt en mullvad i fickan igen! (Slut.)