Norrländska Korrespondenten – 11 februari 1873, sida 3

Det har upsiätt fråga om konsession för ett bolag för järnwägsanläggning genom Smaalenene, betydelsefull få wäl för denna landsdel som för framtida förbindelse med Swerige och utlandet. Innan jag härom fattar beflut, ämnar jag föresla stortinget att bewilja medel til anläggningens ut: förande för statens räkning. För ett folks framtid är en god folkskola en af de wigtigaste angelägenheter, och de mid densamma anstälda lärarnes löner böra ide siå i ett altför sirt missförhållande till deras arbetes betydelfe. Iag föreflår derför en förändring i nu gällande lag om folkskolewäsendet på landet. Om en under längre tid motfedd reform, upbäfwande af bysättningstwånget, skall jörslag framläg:gas för stortinget. I det jag hårmed förklarar stortingets förhandlingar öpnade, nedkallar jag himlens wälsignelse öfwer edra arbeten och förblifwer eder, gode herrar och norske män, med all kunglig Hnnöft od nad wälbewagen. ö Gifwet Kristiania slott den 3 februari 1872. Östar. H. m:t öfwerräckte derpå berättelsen om rikets tillständ till excellensen Kierulf, som upläste den samma och Trontalet tillita med nyss nämnda beråtielse of: werlemnades sedermera till stortingets president Swerdrup, som derpå ytrade sig, slutade med ett Gud beware konungen, fäderneslandet och brödrariket! hwaruti samtlige stortingets ledamöter instämde. Häruppå asgick den kongl. prosessionen ur salen i samma ordning, hwari den inkommit. I ftortingsbygnadens korridor paraderade kadettlåren och utanför mord upstälda truprer i haie. Konungen helsades få näl mid arfomften till fom afresan från stortingsbygna den med lifliga hurrarop af den utans för talrift församlade mängden. Storlin ret in corpore begaf fia nu upp till flots tet, der presidenten Swerdrup till h. m:t höll föl jande tal: Näådigste konung! Mellan Norges rike och dess konungahus bar af: slutats ett waraktigt förbund. Då det norska folket återtog sin plats i de fria nationernas krets, grep e. m:ts stamfader mäktigt in i händelsernas gång och werkade bestämmande på nordens skapnad för menniskoäldrar. Från dessa dagar hafwa Fo nungar af e. m:ts ätt warit landets styresmän och aktat för sitt yttersta wärf att häfda folkets frihet och sjelfständighet samt srämja det sammas ära och lycka. Fäderneslandets utweckling och framgång, samiundels höjande i uplysning, krast och wälstånd har warit det gemensamma föremålet för folkets och konungens förenade strafwanden; wid hwarje wexlande skifte är knutet ett gemensamt minne och wid hwarje gagnande gerning i det allmännas tjenst ett gemensamt hopp för foltet och konungastammen. Med kronan har derför e. m:t ärft folkets kärlek, och i dess namn frambära mi, det fammas repres sentanter, uttrycken af def tillitsfulla hängifwenhet och dess lyckönskan till det höga kall, hwartåt E. M:ts lif från detta mu är egnadt. E. M:t må rätt upfatta wåra känslor, då mi i denna stund, hwarunder minnen ide mindre än förhoppningar tränga fig på of, erinra of Eder uphöjde broder konung Carl, fom enligt försynens wilja blef bortkallad i fin bästa mandomsalder. Tacksamheten är aldrig skönare, än när den ådagalägges af ett fritt folk, hwilket, för få widt sådant beskärdt, själft håller sitt öde i fina händer och själft bär answaret för sin framtid, oh ingalunda funna wi förgäta, att konung Carl näst efter medz wetandet om upfylda kungliga pligter sökte fin belöning i folkets körlek, äfwensom att inom hans makts wärjo icke fanns något godt och stort, utan att han ju önskade att göra det för fitt folt. Swilta lärdomar wi än hafwa af det förgångna emottagit och hwad af lyda fom i en framtid fan warda oss beskärdt, skall ständigt lefwa blond of minnet af en furste, hwars idrott war att bygga land med lag och fredliga wärf. Det är C. M:ts höga bestämmelse att styra twänne jämnbördiga folk, hwilka, hwart och ett, i öfwerensstämmelse med sin folkanda, fin författning och fina förhållanden, sträfwa att höja fig till ett städse mera lyckligt och ädlare samfundslif. Liksom hwarje samfunds lycka fan folkens mälfärd endast grundas och bewaras genom fri tillwäxt, fri handling och fritt samtycke. Må det lyckas C. M:t och brödrafolfen att betryaaa de förenade ris