Norrländska Korrespondenten – 11 februari 1873, sida 3

Norska stortingets öpnande. I måndags middag kl. 1 försiggick, på sätt tele: grafen redan meddelat, det 22 ordinarie stortingets öpnande genom h. m:t konungen. Cfter att i ftortingsbygnadens westibul hafwa imottagits af en de putation, bestående af 12 stortingets medlemmar, begaf sig h. mtt till lagtingssalen, hwarifrån han, ledsagad af statsrådet och höiefterets-ledamöter samt åtskilliga andra auktoriteter och ämbetsmän, begaf fig in i stortingssalen. Såwäl i salen fom på gal: leriet woro samlade få många åskådare, fom ut: rymmet medgaf. Sedan h. m:t tagit plats på tronen, som omgafs af staben, under det den öfriga switen grupperade fig på ömse sidor nedanför tro nen, höll h. m:t med hög och klar stämma följande tal, hwarunder han wid de första orden stående upräckte handen till ed: Gode herrar och norske män! Jag loswar och swär, att jag skall regera fonungariket Norge i öfwerensstämmelse med dess fonstitution och lagar, så sant mig Gud hjelpe och hans heliga ord. Med denna af Grundloven påbjudna högtidliga bekräftelse af min redan aflagda ed ware min första konungsliga helsning till eder förenad. De förpligtelfer, fom mitt höga fall ålägger mig, äro ice blott i lag skrifna, de äro äfwen inskrifna i mitt eget hjerta. Alt ifrån min tidigaste ungdom har inom mig rotfästats den kärlek till Norges land och folk, hwilken jag fått i arf från de folkkäre föregångare af Karl Johans ätt, under hwilkas goda och uplysta regeringar Norge genomlefwat en få lycklig tid, en tid liksom af förnyad ungdom, hwars kraftiga och manliga utweckling öpnar ljusa utfigter för en ärofull framtid. Men då jag, det oaktadt, med wemod mu uttalar denna helsning till det norffa folkets utkorade representanter, är det ingen ibland eder, fom ide både förstär och delar denna min känfla. Min förewigade, höat älskade broder vid för tidigt bort, menskligt att döma. Tock. under herrans rådslut må mi alla med wördnad böja of oh söka wår tröst uti att tadsamligen i wårt minne bewara alt det goda, konung Karl werkade och wille, all den kärlek till oss, som utströmmade från hans rika och warma hjerta. Liksom han will äfwen jag sätta min lit till den äkta fosterlandskänsla hos landets utkorade män, fom ensam kan betrygga en fruktbringande famwerkan mellan statsmakterna. Det är och blifwer min högsta önskan, att en sådan ostörd samwerkan alltid må ega rum, och det är min fafta förtröstan, att aktning för ömsesidiga rättigheter och iafttagande af lagligen bestämda pligter skola tilförsäkra oss ernåendet af detta mål. Den förening mellan den skandinaviska halföns twå brödrafolk, som nu egt bestånd i inemot sextio år, skall styrkas och befästas, alt eftersom hwart och ett af rikena går framåt i andlig oc materiel utweckling. Dess wälsignelser skola under erkännande af den själfständighet, fom i föreningsakten är hwartdera af rikena tillförsäkrad, föröfas, alteftersom flere förbindelser åwägabringas mellan länderna och ett förtroligare förhållande knytes mellan folken. Alla främmande monarker och statsschefer hafwa gifwit mig försäkringar icke blott om sitt deltagande i sorgen öfwer mår stora förlust, utan äfwen om sin wänskapsfulla stämning mot mig oc de före: nade rikena. Att bibehålla och utweckla detta lyckliga förhållande till främmande makter skall alltid wara före mål för mina ifrigafte sträfwanden. Genom enig bet inom oss samt sans och fasthet i mwårt förHållande till utlandet wåga wi tillitsfullt hoppas, att dessa sträfwanden skola krönas med framgång. Den nyligen afslutade fonft: oh induftriutitällningen i Köpenhamn har gifwit ett nytt bewis på det hjertliga förhållande, fom råder mellan oss och mårt närbeslägtade grannland Danmark. Nödwändigheten af att öfmergå till guldmyntfot bar föranledt mig att, få wida nationalveptefentationerna dertill samtycka, afsluta en konvention med konungen af Danmark om ett gemensamt muntfystem för de tre nordiska rikena. Förslaget om denna sak skall blifwa stortinget förelagdt. . Förlidet års höft har wisserligen i en stor del af landet ide motswarat förhoppningarna, men i det hela taget har ett oftördt och lyckligt framåt: skridande inom wåra näringar bidragit att föröka folkets wälstånd, och landets ekonomiska krafter Hafwa säkerligen aldrig warit så stora som nu. J dessa förhållanden hafwa wi en ytterligare upmuntran att werka för betryggande af wår fjälfständighet oc för befordrande af framåtskidande få wäl i materiel fom andlig riftning. Förslag skall framläggas om bewillning till de wigtigaste af de befästningsarbeten, som på senare tiden warit föremål för styrelsens öfwerläggningar. Deras stora betydelse för landets förswar är omifkänlig, och för hwarje år som går blifwer det mera answarsfullt att låta denna fråga bero. Jag skall framlägga förslag för eder om en förkortning från 6 till 4 år af den beräfnade arbets: ftiden för Nen järnmåg mellan Net Söndonfjielpsko